Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statens självbegränsning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 ELI F. HECKSCHER
större områden. Men i samma mån isoleringen bröts — och
det kunde ske på hur många olika sätt som helst — hade det
större samhället andligen talat redan blivit verklighet, och dess
uppgifter måste då helt enkelt tillgodoses, på det ena sättet eller
det andra. De tidigare, mindre samhällsbildningarna kunde
visserligen kvarstå som tvångskorporationer, som »stater» i
teknisk mening. Det betydde i så fall sannolikt täta krig
mellan dem inbördes, som den normala formen för deras
samhörighet. Härur kunde sedan utveckla sig en överstatlig eller
mellanstatlig ordning, som bevarade de mindre samhällena i
deras egenskap av tvångskorporationer; men det var
oundgängligt att de då, i sak om ej nödvändigt i form, avhände sig
en del av sin makt till stöd för det större samhälle som skulle
tillvarataga de gemensamma intressena. Det kunde också hända,
att den legala tvångsmakten övergick till detta större samhälle,
antingen som förbundsstat eller som helstat, och det sista
antingen så att en av de ursprungliga mindre tvångskorporationerna
erövrade de andra eller att alla tillsammans frivilligt uppgåvo
sin statliga frihet.
Ur allmän samhällelig synpunkt kan staternas omfång eller
tillvaro i detta fall ha blivit en ganska likgiltig fråga. Fanns
det blott organ för de olika uppgifter som den mänskliga
sammanlevnaden skapat, så kunde vissa knippen av dessa organ
kalla sig stater i ett fall och andra i ett annat, utan att detta
behövde betyda någon väsentlig skillnad. Men om
samhällsbildningar saknades för uppgifter av större omfattning än de
ursprungliga småsamhällenas — då var det fara å färde. De
mänskliga uppgifter som icke kunde fmna plats inom dessa
småsamhällen måste då komma att ständigt misshandlas, och
den faktiska gemenskap, som rådde mellan samhällena men som
icke fick någon organisation, måste utlösa ständiga strider mellan
dem. Greklands stadsstater, som i eminent grad voro
»kommuner» i Stig Bendixons mening, men under starkt utvecklad,
interkommunal hellensk kultur, utgöra det bästa exemplet på
vad som därvid måste bliva följden, och det är skada att han
icke fördjupat sig mer i de problem som det erbjöd.
I någon mån har författaren nog haft sinne för detta, ty han
vänder sig med förbittring mot den moderna parallellen därtill,
nämligen industrialismen, som skapat gemensamma intressen
och problem för hela Västerlandet och mer än det. Utan all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
