Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Greker och politik. Av Natan Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKER OCH POLITIK 343
vän, general Servas, kom ut, enkom för att säga honom, att
ryktena voro grundlösa. Hans fru lär ha sagt något om att det
ej var många statschefer, som hade så trogna vänner att lita
på. — Under tiden arbetade hans fiender med rasande fart
hemma i Athen. Och när Pangalos omsider kom igen, var
resningen redan genomförd. Han kunde emellertid ej förmå sig till
att tro det, och när han äntligen beslöt sig för att rädda sig ur
landet, var det för sent. Men endast ett par timmar. Han blev
upphunnen på den lilla kryssaren »Pergamos», densamma på
vilken han besökte oss ute i Asine. Och när jag senare
återvände hem från en utflykt till Kreta, mötte vi en pansarbåt,
som var på väg till Khanéa. Ombord befann sig Pangalos;
han fördes till sitt första fängelse.
Pangalos hade egentligen stått så gott som ensam. Det märktes
bäst, när han fallit. Inte en röst höjdes för hans frigivande.
Han hade ju också burit hand på grekernas heligaste
privilegium: deras politiska frihet! Och athenarna levde ett par dagar
i ett frihetens glädjerus, byggde väldiga luftslott för framtiden
och pratade vitt och brett om att nu skulle en ny tid bryta in.
I själva verket hade de kommit ur askan i elden. I stället
för det störtade militärväldet hade de fått ett nytt. Och i stället
för en tyrann hade de fått ett par, tre, som därtill genast visade
att de voro som hund och katt mot varandra. Servas och hans
stallbroder Dertilis, som kanske haft dagens hetta och tunga
att bära, sågo det feta bytet ryckas från dem och general
Kon-dilis upptaga Pangalos’ mantel, visserligen ej till namnet, ty
gamle Konduriotis, den en gång oskadliggjorde och i sig själv
ganska oskadlige rikspresidenten, var återinsatt i sin värdighet,
men Kondilis blev den, som tog kommandot. Resultatet blev
den sorgligaste av alla revolutioner från de senaste åren, illa
planlagd, ännu sämre iscensatt och därför totalt misslyckad.
Athen var faktiskt ett par dagar en belägrad stad, och långt
ifrån var det ej, att en annan, än farligare makt fått väldet:
anarkien. De förnämsta gatorna voro veritabla slagfält, från
Lykabettos dånade kanonerna, pansarbilar rensade tillfälligt
gatorna, och f. d. kungliga stallet, som man just rivit ned, blev
upphöjt till rang av arsenal åt pöbeln, som på några timmar
plockade bort varenda bräda, dymedelst skaffande sig tillhyggen.
Omsider fick dock ordningen åter insteg — mest tack vare polisen,
som visade, att den engelska drill, den fått, var av bästa kva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
