Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Greker och politik. Av Natan Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKER OCH POLITIK 341
finansernas nödläge. Låt vara, att städerna få en massa rika
fabrikanter och affärsmän. Det ha de redan och ha nog haft
hela tiden. Vad hjälper det, när skatterna aldrig komma in
ordentligt, eller kanske riktigare uttryckt, aldrig komma
ordentligt fram. Trots svindlande höga skatter på allt och trots att
det ena statsfinansiella knepet avlöser det andra befinner sig
landets ekonomi ändå i ett hopplöst tillstånd. Skatterna lära
knappt räcka till att betala räntor och amorteringar på de
utländska lånen. Och då och då kommer regelbundet ryktet i
omlopp, att ämbetsmännen troligen få vänta med nästa
avlöning en tid — — —
Var ligger felet? »Det dyrbara kungadömet» kan nian ej
längre ge all skulden. Krig har man varit förskonad för i hela
fyra—fem år. Men hären med sin talrika officerskår finns där,
och den är ett Ginungagap!
Den grekiske mannen av folket har genast svaret till hands:
det är den sittande regeringens fel. »Den har intet huvud» —
är det ständiga uttrycket. Och så gör man en revolution, som
kostar än mera pengar, kanske också människoliv. Och så blir
det — precis som förut, om ej än värre. Men det händer också,
att vederbörande lyckas taga sig ut ur landet, och det kan hända,
att reskassan egentligen borde ha stannat kvar i Athen. Men
man har fått en syndabock, kanske ett par stormiga dagar på
gatorna, och så går man kring och bröstar sig över sin bedrift
och hånskrattar åt de oskadliggjorda, ritar karikatyrer av dem
i tidningarna, visar dem på biograferna, för att folk skall få
något att vissla ut och ropa — »Ned, ned!» — åt. Och så måste
allt, som smakar »den gamla ordningen», rensas grundligt ut.
Ty ett regeringsskifte känns i den avlägsnaste vrå av landet.
Jag minns, att vi svenska arkeologer, när vi 1924 lågo nere i
Asine, i början hade det så bekvämt att få posten. En gammal
hedersman som bodde mitt emot körde nämligen posten med
sin lilla mulåsna. Men så en vacker dag var den fröjden över,
och vi måste gå igenom hela byn långt bort till andra ändan, om
vi ville ha våra brev. Gubben hade nämligen varit konungsligt
sinnad och röstat nej vid omröstningen om republik eller icke.
Och så, när republiken segrade, måste han avgå likaväl som
de rojalistiska ministrarna och kronans övriga stora och små
tjänare, och man utsåg en mera rättrogen, som bodde så långt
som möjligt från honom, till hans efterträdare. Och så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
