Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Modern religionspsykologi. Av Kristofer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 LITTERATUR
Det obestridliga samband, som konstaterats mellan vissa former
av hysteri och mystisk religiositet, återför Andra? till en gemensam
konstitutionell egendomlighet: en psykisk disposition, som består i en
böjelse att vid starka känsloupplevelser försjunka i ett tillstånd av
psykisk frånvaro (»skymningstillstånd»). Denna disposition kan
emellertid utvecklas helt olika beroende på subjektets beskaffenhet. »Hos
outvecklade och sjukliga subjekt av den viljesvaga typen kan denna
disposition bli på ett ödesdigert sätt allenaradande. Subjektet
reagerar mot pinsamma och uppskakande upplevelser blott genom
improduktiva vanmaktstillstånd och autistiska drömmerier. De
viljestarka och begåvade bruka samma psykiska form till en fruktbar
assimilation och transformation av affektlivet av den art, som
föreligger i den religiösa och konstnärliga inspirationen».
Gentemot den medicinska psykologiens ensidiga hävdande av både
konstens och religionens autistiska ursprung framhåller Andree, att
man här i själva verket rör sig med en truism, då givetvis all andlig
verksamhet betingas av ett visst avstånd mellan önskan och
verklighet, mellan begäret och dess uppfyllelse och så till vida kan tolkas
som en »sublimering» av ett undertryckt begär. Det är emellertid,
menar Andras, en ensidig användning av en rent formell psykologisk
synpunkt, som kan läggas på allt mänskligt själsliv, då man på detta
sätt söker förklara religion och konst ur yttre eller inre hinder. Och
den psykologiska teori, som kalkerats över nevrosens livsskygghet,
passar icke för den religiösa och estetiska världsfrånvändheten. Ty
här är det icke fråga om oförmåga att leva livet, utan åtminstone i
många fall, och framför allt hos de andligt mest betydande
personligheterna, om en medveten, med heroisk ansträngning genomförd
kamp att hävda ett högre värde i strid med den lägre driften.
Av det sagda framgår alltså, att Andras förlägger den religiösa
mystiken till ett annat plan än den sjuka själens till synes likartade
yttringar. Och endast så kan det bli möjligt att bereda väg för en
djupare förståelse av dess andliga egenart.
Det skulle föra för långt, att här närmare gå in på den
utomordentligt intressanta skildring Andrse, ständigt stödd på konkret material,
ger av besatthetens och inspirationens psykologiska fenomen. Jag
vill endast med några ord beröra frågan om det undermedvetna. Det
är ju allbekant, vilken ofantlig betydelse teorien om det
undermedvetna haft inom religionspsykologien alltifrån W. James, som upptog
termen från Myers, fram till den moderna psykoanalytiska
litteraturen. Inte minst genom Freud och hans teori om
»undanträng-ningen» har denna hypotes fått fastare form och vidsträckt
användning. Ett »aktivt undermedvetande», en »rik undermedveten rymd»
anses allmänt som en för mystikern särskilt utmärkande egenskap.
Jå, detta begrepp har — jämte personlighetsklyvningen — blivit ett
slags huvudnyckel, som anses öppna alla lås, även de konstigaste.
Det är under sådana förhållanden med stort intresse, man tar del
av Andrées kritiska granskning på denna punkt. För egen del kan
jag knappast fmna den övertj^gande. Ett psykologiskt faktum är ju,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
