Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Oljan och världspolitiken. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 EMIL LANGLET
dotterföretag Caribbean Petroleum Co., krävdes det 10 års
arbete — 1911—1921 — innan det produktiva stadiet nåddes och
utdelningar började kunna göras. Och under dessa tio år måste
över 2 miljoner pund investeras — andra uppgifter nämna ändå
större siffror: 30 miljoner dollars eller cirka 110 miljoner kronor.
Men belöningen blev, som nämnts, riklig. 1921 sköt
Venezuelas oljeproduktion fart, och sedan dess har den ökats i en
takt nästan utan motstycke i oljans historia. I början härrörde
hela produktionen från Royal Dutch Shells dotterföretag: 1922
hela 100 %, 1923 och 1924 omkring 90 %, och till vad som
utvanns därutöver — genom British Controlled Oilfields — hade
R. D. S.-gruppen inköpsrättigheter för överskådlig framtid.
Amerikanerna hade kommit för sent; de bästa bitarna voro tagna, och
det såg ej ut som om de koncessioner, vilka Standard Oil och
andra amerikanska koncerner så småningom förvärvade,
någonsin skulle ge ett produktionsresultat jämförligt med de engelska
bolagens.
År 1925 kom emellertid med en överraskning. Det visade sig
i första hand, att de amerikanska företagen snabbare kommo
till produktion än vad någon anat — de kunde ju dra fördel av
de engelska erfarenheterna och förberedelserna. Men detta var
dock icke det ur engelsk synpunkt mest oroväckande. Faran
var en annan. Ett engelskt företag, Lago Petroleum Co., som
kontrollerades av en del engelska sjöfartsintressen under lord
Inverforths ledning, hade tidigare förvärvat en del vidsträckta
och utomordentligt värdefulla koncessioner i Venezuela.
Samtidigt med att Lago fick en betydande produktion i gång, över
gick emellertid kontrollen över bolaget till Standard Oil Co. of
Indiana, vilket samtidigt även i övrigt upptog ett intimt
samarbete med nämnda engelska koncern. Framgången har varit
så betydande, att under år 1925 icke mindre än cirka 40 % av
Venezuelas oljeutvinning föll på Lago och andra amerikanska
intressenter. Och samma proportioner torde ha bibehållits
under fjolåret — efter allt att döma ha amerikanarna sålunda
skjutit en mycket kraftig bresch i den engelska ställningen i
Venezuela.
Detsamma gäller för övrigt även Colombia, där de största och
värdefullaste koncessionerna numera befinna sig i amerikanska
händer. Svårigheterna att få utnyttja detta lands oljetillgångar
synas dock överträffa även dem som mött i Venezuela, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
