Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Oljan och världspolitiken. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 EMIL LANGLET
språk med en liknande motivering. Men denna gång blev
det Frankrike som fick göra uppoffringen — därför talade ju
också de bägge ländernas politiska orientering. Det franska
bolag, Compagnie Francaise des Pétroles, som, representerande
65 franska bolag — praktiskt taget landets samtliga
oljeintressenter —, disponerar 25 % av Turkish Petroleum Co:s
aktiekapital, avstod därav åt de belgiska intressenterna en femtedel.
Belgien blir sålunda representerat med 5 % i Turkish
Petroleum Co.
I sin nuvarande form är Turkish Petroleum Co. ett av de
märkligaste industriförelag som finnas till — ehuru det ännu
icke utövat någon som helst industriell eller kommersiell
verksamhet. Till synes är det helt oansenligt; aktiekapitalet stannar
vid 160,000 pund sterling, till hälften inbetalt och sannolikt
placerat i »guldkantade» papper eller andra likartade säkerheter.
Men detta bolag förfogar över de sannolikt rikaste bland ännu
orörda oljetillgångar i världen, och bakom det stå världens tre
ledande stormakter jämte finansgrupper, som i sin helhet
representera kapitalanhopningar av så gigantiska proportioner, att
de verka häpnadsväckande även i en med stora siffror så
bortskämd tid som vår. De företag, som i vidsträcktaste mening
tillhöra de fyra i Turkish Petroleum Co. likställda grupperna:
Anglo-Persian (med brittiska regeringen som huvudintressent),
Royal Dutch Shell (Europas största och kapitalkraftigaste
före-tagssammanslutning), Frankrike-Belgien, de amerikanska
intressenterna (Standard Oil-gruppen och de fyra andra stora
koncernerna) — torde enligt approximativ beräkning representera ett
»kapitalvärde» säkerligen överstigande 20 milliarder svenska
kronor, sannolikt även 22 milliarder (nettovinsterna kapitaliserade
efter 6 resp. 7 %).
Det politiska läget synes nu vara fullt stabiliserat genom
Angora-fördraget mellan England, Turkiet och Iraq av den 6
juni 1926. Enligt detta tillerkännes Turkiet 10 % av all royalty
och övriga inkomster av den oljeproduktion, som Iraq inhöstar
under de närmaste 25 åren — icke blott i vilajetet Mosul utan
i hela sitt statsområde. Ett engelskt förslag om att kapitalisera
denna turkiska royalty med 500,000 pund har senare godtagits
av turkiska regeringen.
Sedan sålunda de politiska förhållandena blivit tryggade,
synes man äntligen vara i färd med att på allvar upptaga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
