Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Lejonet och draken. Av Bertil A. Renborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 BERTIL A. RENBORG
ning var ytterst förödmjukande. Europa hade emellertid lärt
sig uppskatta sådana kinesiska varor som té och siden, och
Kina behövde europeiska varor av olika slag. Läget blev
följaktligen olidligt, och då de kinesiska myndigheterna bemäktigade
sig ett engelskt parti opium och brände det, begagnades detta till
förevändning för att med vapenmakt tvinga Kina till en mera
re-sonlig politik gent emot de vita köpmännen. Denna
förevändning visade sig senare vara mycket olycklig, då det med visst
berättigande kunde sägas, att England ställde till krig med
Kina för att tvinga kineserna att fortsätta med den fördärvliga
opiuinlasten. Det är emellertid säkert att, om icke opiumfrågan
inträffat, samma utveckling följt mycket snart på grund av det
allmänna otillfredsställande läget. Följden av kriget blev
Nan-kingtraktaten av 1842, vilken lade grunden till makternas
förhållande till Kina sådant detta varit till den dag i dag är. Nya
traktater hava tillkommit, men de hava alla byggts på samma
principer, nämligen frihet för traktatmakternas undersåtar att
bosätta sig och driva handel och andra näringar i ett antal s. k.
open ports, upplåtelse av vissa områden i de viktigare öppna
hamnarna under makternas jurisdiktion samt slutligen
extra-territorialitet för de utländska köpmännen, vilket innebar, att
dessa såsom svarande i civil- och brottmål skulle dömas av
sina egna myndigheter efter det egna landets lagar.
Om det å ena sidan icke kan förnekas, att Kina mot sin egen
vilja tvingades att öppna vissa platser för utlänningarna, måste å
andra sidan med skärpa framhållas dels att Kina och dess
ekonomiska liv därigenom gått en storartad utveckling till mötes,
vilken, mänskligt att döma, uteblivit eller väsentligt fördröjts
under andra förhållanden, dels att de kinesiska myndigheterna
mycket väl insågo, att de icke kunde övertaga jurisdiktionen
över utlänningarna i Kina och därför icke heller kunde släppa
in dem överallt i landet. Den enda utvägen var då att låta
utlänningarna sköta sig själva så mycket som möjligt, och därav
kom systemet med öppna hamnar och utländska koncessioner
eller settlements. De kinesiska myndigheterna vägrade faktiskt
att övertaga något som helst ansvar för de »besvärliga»
utlänningarna och voro tacksamma att överlämna detta till dessas
egna regeringar och lokala myndigheter. Makterna hade också
rik erfarenhet av de kinesiska lagarna, av kinesisk jurisdiktion
och administration, vilka i princip och taktik skilde sig så vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
