Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Riksförsvarets ledning. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRSVARETS LEDNING 255
krigshandlingen i förgrunden såsom den allt annat behärskande.
Utrikespolitiken måste dock under krigsoperationernas fortgång inom
sitt område oavlåtligen och med oförtröttad verksamhet
understödja dessa genom att för det egna landets intressen vinna
utlandet och om möjligt förvärva bundsförvanter, men även genom
att förhindra, att fienden genom allianser stärker sina krafter.
Såväl omedelbart före som under ett krig ställas ökade krav på
statskonsten, vilken just då sättes på prov.
Denna måste ständigt vara vaken, underkunnig om det
utrikespolitiska läget, dettas växlingar och pendelslag, förstå att bedöma
dess sannolika utveckling samt handla därefter. Utrikespolitiska
felsteg, såsom sorglöst eller oskickligt handlingssätt, olämpligt
ansättande av den diplomatiska aktionen m. m. d., medföra skada
eller öka faran icke blott i politiskt, utan även i militäriskt
avseende. Av synnerligen stor betydelse är det att utrikesledningen
är noga underrättad om förhållandenaf i fiendens land och i
neutrala grannstater, varför omsorgsfulla planer för ett väl ordnat
kunskaparväsende böra vara utarbetade.
Mellan den militära ledningen och utrikesledningen måste råda
ett förtroendefullt förhållande. Genom att konungen står i
spetsen för regeringen och tillika är högste befälhavare för
krigsmakten bör, åtminstone formellt sett — man vill gärna hoppas
också reellt — enhetligheten mellan politiken och krigföringen
vara betryggad. Förtroendet bör emellertid vara grundlagt redan
i fredstid genom tid efter annan återkommande överläggningar
under konungens presidium inom en trängre krets av statsrådet
och såsom därvid tillkallade den gemensamme försvarsstabschefen
och eventuellt försvarsgrenarnas stabschefer. Dylika
överläggningar i fred torde hava sin stora betydelse för en ändamålsenlig
växelverkan mellan politiken och krigföringen.
Givetvis är det icke möjligt att på förhand söka fastställa några
bestämt gällande synpunkter för politikens och krigföringens
inbördes vikt. Den yttrepolitiska; ledningens och den operativa
ledningens målsmän måste handla i ömsesidigt samförstånd. För
ändamålet kräves hos organen för dessa ledningar insikt i
respektive politiska och militära ting. Det ena såväl som det andra bör
tilldelas sin behöriga plats, men även vara underkastat den av
förhållandena påkallade begränsningen.
En av den äldre Moltkes lärjungar, general Blume, skrev på sin
tid: »Kriget fordrar militäriskt förstånd i ledningen av den inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
