Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk psalmhistoria. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 HJALMAR HOLMQUIST
göra sig det viktigaste däri. Med Liedgrens bok har jag arbetat
rätt intensivt under ett par veckor, innan jag tyckt mig hava
någorlunda trängt igenom den. Det beror ju främst på själva
ämnets beskaffenhet. Till bokens förtjänster hör det rikliga och
utomordentligt väl gjorda urvalet av citat, stundom långa psalmer
och visor; endast den som suveränt behärskar stoffet har kunnat
giva något så belysande. Men det ligger i sakens natur, att vid
hänvisningarna till åtskilligt över tusen dikter i regeln blott
anslagsorden och numren i 1695 och 1921 års psalmböcker (Gps.
och Nps.) samt Finlands svenska psalmbok 1886 (Fps.) kunnat
angivas. Man behöver ha åtminstone de två förstnämnda
bredvid sig till ständigt uppslående, om man skall få riktigt grepp
på Liedgrens undersökningar. Det tar sin tid, men det ger ock
en ny inblick i vår psalmskatt. Stundom blir förf: s
framställning mindre lättöverskådlig, därigenom att han haft en viss
svårighet att tekniskt lämpligt fördela innehållet mellan det
stor-stilta, det finstilta och noterna; det för läsaren intressantaste
hotas här och där att bli undanskymt av mera tyngande gods.
I fråga om vår tidigaste diktning, där Beckmans berömda
psalmhistoria blott ofullständigt eller ej alls röjt väg och där
Liedgren därför finner det nödvändigt att undersöka så gott som
allt bevarat material, utvecklar han en skarpsinnig lärdom av
avsevärda mått; men det undras, om t. ex. den hymnologiskt
oskolade läsaren utan svårighet kan följa hans analys av
psalmsångens uppkomst i vår medeltidskyrka. Förf:s vällovliga
strävan att undvika en banaliserande »populärvetenskaplig»
framställning har nog någon gång gjort honom väl knapp i
skildringen. Beträffande en så central och dramatisk detalj som
refuserandet av den Swedbergska psalmboken, vilket förf.
betecknar som »den kanske största litterära skandal, som inträffat
i vår land», nämner han blott, att saken redan så utförligt
behandlats i avhandlingar av Tottie, Helander och Lundström, att
hänvisning till dessa är tillfyllest; men det är väl att förutsätta
en väl snäv läsekrets. Detsamma gäller, när Liedgren för att ej
upprepa sina föregående arbeten och för att enligt sin plan
undersöka psalmernas, icke psalmböckernas historia nästan
nödgar den verkligt intresserade läsaren att på annat håll söka skaffa
sig en översikt över den senare. Det må dock sägas, att de
önskemål, som kunna uttalas härutinnan och i fråga om en
någon gång överskådligare disposition, i det hela trängas till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
