Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - Lagstiftning mot flärden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 DAGENS FRÅGOR
göras, huru dylik svaghet skall bekämpas. I varje fall går det icke
genom förbudslagstiftning, ty denna har egentligen bara den
omedelbara förmågan att göra det förbjudna mera eftertraktat. Den
mänskliga klädedräktens historia har mångfaldiga upplysande belägg för,
huru just de av överordnade myndigheter bekämpade moderna varit
omöjligast att utrota — där har ingenting annat hjälpt än
smakriktningens ändring, och denna har nog mest vållats av nya
narraktig-heter, kanske i grunden värre än de gamla. För något antal år sedan
yrkade också en ledamot av vår andra kammare ordensväsendets
ersättande med något slags hedersborgarskap i tre klasser. Antagligen
skulle väl enligt hans demokratiska tankegång »folket i val» kreera
dessa hedersborgare av prima, secunda och tertia kvalitet. Vilket
uppbyggligt skådespel, när Socialdemokratiska partistyrelsen eller
Allmänna \7almansförbundet och liknande organisationer toge hand om
att härvidlag dirigera folkviljan!
Den som söker bekämpa folks lust att med yttre tecken markera sitt
förmenta företräde, har ett oändligt fält för sin verksamhet. Där äro
icke bara ordnarna och medaljerna, där är varje frappant nyhet i
dräkt och utstyrsel, där äro de förnämliga akademiernas och
samfundens bokstavssigna, examens- och ämbetstitlarna, t. o. m.
visitkortets kanske blott skenbart blygsamma »ledamot av riksdagens första
(andra) kammare». Allt, som ligger bakom dylika yttringar, är ju
icke uteslutande fåfänga, även om där finnes en god del. Benjamin
Franklin med sin kväkarrock och sitt naturliga grå hår bland
rokokosalongernas brokiga siden och pudrade peruker beräknade förträffligt
effekten för sina politiska syften. Och Liss Olov Larsson visste mycket
väl, vilka förmåner Leksandsdräkten beredde honom i den tidens
Stockholmsvärld. Ger man sig in på reformverksamheten här, blir det
nog till sist nödvändigt att återuppliva Gustav IILs nationella dräkt
som obligatorisk för alla eller kanske ersätta den med våra dagars
praktiska »overalls», likaså att gå tillbaka till revolutionens
medborgaretitel som den enda tillåtna. Men hur sådana experiment skulle
lyckas, därom behöver man ej vandra i tvivlets mörker.
Behöver det verkligen upprepas, att det är inifrån, som mänskliga
svagheter skola bekämpas? När folk förstår, att »flärd är mycket
som vi dyrke», bli de också relativt immuna mot flärden och kunna
se dess mer eller mindre löjliga yttringar utan skada för själens
salighet och lugn. Längre kommer man knappast, ty människorna bli
nog — dess bättre — aldrig sådana renodlade förnuftsvarelser, att de icke
behöva en och annan liten kuriös oregelbundenhet att bryta
tillvarons geometriskt välordnade schema. Varför skall man då härma
sig mera över ordnar och band än över andra utstyrselartiklar? Den
tiden, då ordensväsendet måhända med visst fog betraktades som en
politisk maktfaktor, ett slags mutsystem i monarkernas hand, är länge
sedan förbi, sedan grannlåten numera med all tänkbar opartiskhet
faller både till vänster och höger, även på de principfasta
republikanernas ofta nog rörande mottagliga bröst. Icke faller det väl längre
någon förnuftig in att vare sig mycket glädjas eller mycket förargas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
