Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - Åklagarväsendets brister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den l mars 1927.
Det engelska parlamentet har för ej länge sedan haft
under debatt möjligheten att något dämpa den
engelska pressens väl sensationsbetonade intresse för brottmåls- och
skilsmässoprocesserna i London, och resultatet blev vissa
inskränkningar i tryckfriheten. Även hos oss ha i synnerhet på sista tiden
framkommit beklaganden över pressens starka intresse för
brottmålsskildringarna. Svensk tidskrift erinrar om uttalanden i saken i
föregående årgång. Påfallande är ju, huru stort utrymme som upptages
av brottmålsreferaten, åtminstone tidvis, även i svensk press, oaktat
de enkla skildringar, till vilka vårt på all dramatisk iscensättning
blottade rättegångsförfarande kan ge stoff, knappast borde locka
till några excesser på det området. Tidningarnas återfall i
brottmåls-novellistik är väl hos oss, får man hoppas, också mera en periodisk
eftergivenhet för en förmodad dålig publiksmak än ett stadigvarande ont.
För övrigt är det vanligen intet ont som ej har något gott med
sig. Det goda skulle i detta fall vara, att allmänheten möjligen bland
de personliga känsloyttringarna gent emot brottslingarna och deras
offer funne plats även för några tankar rörande vår
brottsmålspro-cedur och kanske något intresse för dess förbättrande. Den frågan
är ju nu särskilt aktuell, sedan processkommissionen avlämnat sitt
betänkande angående rättegångsväsendet och diskussionen rörande detta
märkliga förslag snart är i full gång.
Det borde — bland mycket annat — lia förvånat den
uppmärksamme läsaren av tidningarnas brottmålsreferat huru domaren där ej
sällan framstår såsom den, vilken genom ingående förhör söker få
den brottslige fast, och han måste ha frågat sig om det verkligen är
med domarens ställning och värdighet förenligt att bördan att få fram
ett erkännande eller påvisa de möjliga motsägelserna och
lögnaktigheten i den tilltalades förklaringar skall i så hög grad ankomma på
den som sitter i domaresätet.
Att så dock är förhållandet i svensk brottmålsprocess har sin
huvudsakliga förklaring i — förutom styrkan av en urgammal
tradition — åklagareväsendets bristande effektivitet. Våra åklagare äro
— med en del undantag — icke vuxna sin ställning. Detta beror ej
enbart på bristande utbildning och andra bristande personliga
kvalifikationer. Det beror — särskilt på landet — i stor utsträckning även
på bristande tid. Åklagarna på landsbygden äro överhopade med
tusen andra göromål. Hela det redovisningsväsende, som efter
fögderiförvaltningens från åklagarväsendets synpunkt synnerligen miss-
[-Åklagarväsendets-]
{+Åklagarväsen-
dets+} brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
