Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nyttan av privatsekreterare. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTTAN AV PRIVATSEKRETERARE 121
tillåta slumpen att på samma vis få övertaget, frånsett att ett
dylikt sätt att uppfylla löften om samtal, med av avbrotten
föranledda ideliga omtuggningar och distraktioner, knappast
uppfyller en strikt artighets krav och ibland kan spela en jäktad
besökare fatala spratt. En engelsman i motsvarande position
skulle ha en betrodd sekreterare vid telefontratten i nästa rum.
Vanan att vara sin egen dräng har utvecklat sig till en last
hos vårt folk. Den röjer sig i den onekliga slapphet, som
varsnas i de flesta svenskars sätt att sköta sina förbindelser med
främmande makters undersåtar. Man mot man eller
telefontratt mot telefontratt kan svensken vara en vaken, energisk och
god underhandlare. När telefonen är utom räckhåll undergår
han en bedrövlig metamorfos. För en engelsman kunna få ting
té sig mer komprometterande och degraderande än den
slapphet i sådana ting, som tyvärr utmärker majoriteten av våra
landsmän. Deras ständiga ursäkt är, att deras tid icke räcker till.
Och hur skall den kunna räcka? De otaliga småbestyr, som
ögonblicket alstrar, ligga dem ständigt på hjärnan. Det stora, de
uträtta, födes i virvlar av naggande bagatellomsorger. Följden
blir, som den lärde och erfarne husläkaren med bekymrat
rynkad panna en vacker dag konstaterar, lekamlig och andlig
utnöt-ning på grund av överansträngning — med åratals brottning mot
en förtidig gubbaktighet som oundviklig följd. Med ånger och
förargelse måste otaliga svenskar ha betraktat jämnåriga och
äldre engelsmäns överlägsna spänstighet. Varför då icke göra
något för att få slut på detta tanklösa och förödande slöseri med
överkvalificerad arbetskraft, som till följd av bristen på duglig
sekreterarehjälp varje dag om året pågår i svenska statsmäns,
ämbetsmäns och affärsmäns arbetsrum? Varför icke tysta den
sträng i vårt inre, som råkar i dallring, så fort någon vill hjälpa
oss på med överrocken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
