Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Haag och Genève. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAAG OCH GENEVE 95
alla möjligen uppkommande situationer. Den mellanfolkliga
organisationen kunde därför ej baseras på den objektiva rätten,
som den blott kunde taga i sin tjänst som ett av medlen till
förverkligande av den uppgift som organisationen hade att fylla.
Att detta varit tankegången synes bekräftas bl. a. därav, att
»ir-reconcilables» i Förenta staterna, sedan de vänt Nationernas
förbund ryggen, ej heller vilja ansluta sig till en fast internationell
domstol förrån folkrätten kodifierats; och det är därför de
påyrka sammankallandet av en tredje Haagkonferens med uppgift
just att kodifiera denna rätt. Deras hållning är, hur allvarliga
invändningar än eljest med skäl kunna göras mot densamma, med
hänsyn till utgångspunkten onekligen på sitt sätt logisk.
Den nya princip, vilken skulle tjäna att mildra den objektiva
internationella rättens brist på smidighet och att uppväga
ölägenheterna av luckorna i denna rätt, har ej blott fötts under
kriget: den är en produkt av de allierade makternas samverkan
under kriget och en direkt avläggare av det motto varunder denna
samverkan ägde rum. Mottot var: strid för rättvisans seger och
»to make the world safe for democracy», varvid helt naturligt
rättvisans sak identifierades med de allierades. Härav följde den
uppfattning, enligt vilken allt som var nödvändigt för de allierade
och för krigsmålens vinnande blev, om ej rätt, så dock ur en
högre synpunkt lovligt, medan utövningen av objektivt givna
rättigheter, t. ex. rätten till neutralitet och den därur härflytande rätten
till handel och sjöfart med undantag för kontrabandstrafik, ansågs
till den grad moraliskt förkastlig, att rätten själv endast inom till
ytterlighet snäva gränser tolererades. Om man så vill, kan man
inrangera denna ståndpunkt inom den gällande folkrättens system
genom att hävda, att ej blott fördragsenliga utan även allmänt
folkrättsliga förpliktelser och rättigheter intelligitur rebus sic
stan-tibus; ty till grund för den allierade uppfattningen låg utan tvivel
en känsla av att den rådande situationen var en helt annan än
den, vilken »gällande» rättsregler voro avsedda att reglera. Ett
visst stöd för denna mening kan man fmna t. ex. däri att så
många av de med kränkning av gällande rätt gjorda påbuden
uttryckligen angåvos såsom »retaliatory».
Vare därmed hur som helst: om man i den nyss gjorda
beskrivningen av den allierade uppfattningen ersätter »de allierade»
med »förbundsstaterna» och »krigsmålens vinnande» med
»fredens upprätthållande», torde man komma rätt nära en tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
