Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Haag och Genève. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAAG OCH GENEVE 91
»Der Staatenverband der Haager Konferenzeii» söker Schiicking
bevisa två teser: dels att signatärmakterna till de vid nämnda
konferenser antagna konventionerna — i synnerhet den
angående fredligt slitande av mellanfolkliga tvister — genom att skapa
vissa gemensamma förvaltningsorgan faktiskt grundat ett nytt
internationellt »Verband», som till sin rättsliga natur vore ett
»Weltstaatenbund»; dels att Schiicking vore den förste som
upptäckt detta förhållande. Den förra tesen synes vara ej blott av större
intresse utan därjämte av större bärkraft än den senare — utom
måhända i vad angår »Verbandets» klassificering som
»Weltstaatenbund». Beträffande den andra tesen må anmärkas att
Schiic-kings arbete utkom år 1912; men redan 1907 hade Bourgeois
i sin ovannämnda rapport uttryckt Schiickings tanke på ungefär
följande sätt:
Före 1907 års Haagkonferens slutna mellanfolkliga avtal hade
aldrig haft till enda ursprung en staternas gemensamma vilja att
underkasta sig rättens idé. Denna vilja är däremot den källa,
varur Haagkonventionerna springa. De förpliktelser, som avses,
äro gemensamma för alla, lika för alla; och i det de ej känna
någon åtskillnad mellan små och stora stater, äga de den
ömsesidighet, den allsidighet, som är lagens kännetecken. I dem kan
man därför finna grunddragen till en verklig »Société des
Nations». — Vid senare tillfällen angav Bourgeois, vari dessa
grunddrag enligt hans åsikt bestodo. Utom tillsättandet av vissa
förvaltningsorgan samt Haagkonferensernas i princip erkända —
men aldrig realiserade — periodicitet, vore tecknen på tillkomsten
av »ett nationernas rättssamhälle»: alla civiliserade staters
samtycke till att upprätta en internationell rättsordning; allas
erkännande av för stora som för små bindande normer; dessa
principers successiva tillämpning på alla det internationella livets
områden genom normernas kodifiering; och slutligen tillkomsten
av internationella dömande myndigheter, möjliggörande
normernas strikta tillämpning, samt av effektiva sanktioner i
händelse av avtalsbrott.
I det för oss väsentliga äro Bourgeois och Schiicking ense —
och med dem på samma tidiga stadium många andra
internationalister av högsta rang, t. ex. Max Huber i Schweiz,
Oppenheim i England —: genom Haagkonferensernas arbeten hade
grunden lagts till en /’äftsordning mellan staterna, avsedd att
skapa ett juridiskt underlag för de mellanfolkliga förbindelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
