Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Kring regeringsskiftet i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 DAGENS FRÅGOR
dagens majoritet bakom sig, men levde på bristande enighet mellan
övriga partier och ett åtminstone i början lojalt understöd från
svenskarna och framstegspartiet, det finska liberala partiet. Möjligt är,
att ministärens livslängd kunnat bliva rätt lång, ifall icke kraftig
rivalitet mellan regeringsblockets båda partikomponenter framträtt,
såsom så ofta tidigare under koalitionsministärer. Dessa partier vända
sig nämligen vardera till bondebefolkningen och fika efter dess
röster. Man har fått bevittna en intensiv presstrid mellan de två av
regeringsansvaret sammanokade partierna, en strid som inför valen till
riksdagen nästa sommar antagit en allt hetsigare karaktär.
Konkurrensen har ej kunnat begränsas till pressen och valkretsarna utan
sträckt sig även till riksdagen; och slutligen kom man så långt att
flera även politiskt viktiga statsrådsbeslut tillkommo efter omröstning
i konselj parti mot parti och med avgörandet beroende på
statsminister Kallios utslagsröst. Trots att agrarerna sålunda i
verkligheten regerat, har det blivit allt tydligare, att de såsom småbrukare
och fiender till stadskultur, tjänstemän, storindustri m. m. dylikt, allt
eftersom valen närmat sig blivit synbarligen besvärade av
kompan-jonskapet med det storborgerliga samlingspartiet och småningom
beslutat att å tout prix göra sig fria från förbindelsen. Däremot
förefaller det som om samlingspartiet hellre skulle tagit risken av
samarbete med agrarerna och nesan av omkullröstning i statsrådet, än
att låta dessa fritt husera under valkampanjen.
De i regeringen icke representerade partierna blevo, ju mera tiden
led, allt mindre trakterade av dess politik. Till det allmänna
missnöjet kom, att regeringen inför riksdagsvänstern framstod som en klar
högerregering, vilken redan av denna anledning borde störtas så snart
tillfälle härtill erbjöd sig, medan den mot sig rest den svenska
opinionen genom sina demonstrativa åtgärder mot det svenska språket
och sin allmänna nationella nålstingspolitik.
När därför dr Schauman, den svenske liberale riksdagsmannen, i
slutet av november interpellerade regeringen angående vissa
avslöjanden i samband med leveranser från patronfabriken i Riihimäki, kommo
alla dessa faktorer att spela en sådan roll, att fastän samtliga
partier voro i stort sett ense rörande den s. k, Riihimäki-affären och
fastän någon skuld knappast ens påstods vidlåda det sittande
statsrådet, detta dock erhöll misstroendevotum.
Svenskarna och socialisterna voro regeringens klara motståndare.
Därtill kom att vardera partiet alltid hävdat, att man ej inom
försvarsministeriet visat tillräcklig kraft vid beivrandet av vissa
leveransskandaler. Trots försvarsministerns sakligt sett tillfredsställande
förklaring önskade dessa partier en vidare undersökning av
Riihimäki-affären i vederbörande riksdagsutskott. Detta motsatte sig
statsministern och gjorde av saken en förtroendefråga. Något sådant
hade ej varit nödvändigt, men det avgjorde i varje fall regeringens
öde. Utom socialister och svenskar röstade kommunisterna
naturligtvis mot densamma. Framstegspartiet förklarade, att det i sak höll
med oppositionen men under pågående budgetbehandling ej önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
