Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Den engelska aktsamlingen om världskrigets utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DAGENS FRÅGOR
sera». Även här finner man, att Grey representerade fredsviljan, hans
båda närmaste män inom utrikesministeriet däremot motsatsen.
Sveriges politik beröres i förbigående på ett par ställen i
aktsamlingen. I en depesch (3/g) från engelska sändebudet i Sofia, Bax-Ironside,
finner man sålunda ett rykte om att tyske ambassadören i
Konstantinopel, Wangenheim, vid påverkningsförsöken på turkiska regeringen
skulle ha nyttjat även det argumentet, att Sverige intagit Rumäniens
plats bland det tysk-österrikiska systemets drabanter. Den 2 augusti
inberättade engelska sändebudet i Stockholm, sir Esme Howard,
resultatet av sina synbarligen hemifrån beordrade försök att förvissa
sig om Sveriges neutralitet. Utrikesminister Wallenbergs svar, i den
form det fått i sir Esmes rapport, är onekligen rätt oklart. Han
uppges ha uttryckt farhågor för att, om England ställde sig på
Rysslands sida, Sverige skulle nödgas sluta sig till motsidan. »Om
Sverige ställdes i det läge, att det måste välja mellan två krigförande
läger, så skulle dess regering av allmänna meningen nödgas att gå
mot Ryssland». När sir Esme följande dag, »befarande någon
missuppfattning», ansåg sig böra återkomma till ämnet och förelade
Wallenberg en skriftlig resumé av samtalet föregående dag, hade den
svenske utrikesministern (av sin kollega statsministern?) försetts med
en precisering, vilken befanns innehålla en »åtskilligt mildare form»,
framför allt en klarare, av det budskap ministären Hammarskjöld
ville ha framfört. Det lydde:
I. Orn England ej deltog i kriget, hävdade han bestämt (was positive), att
Sveriges neutralitet skulle upprätthållas.
II. Om England deltog i kriget, fruktade han, att ytterlighetsomständigheter
kunde uppstå, som skulle tvinga Sverige att välja endera sidan, och det var
hans enskilda mening, med hänsyn till allmänna meningen i landet, att det
var omöjligt för Sverige att kämpa på samma sida som Ryssland.
Synbarligen var det just detta sista herr Wallenberg föregående dag
velat, men ej fullt mäktat klargöra för sir Esme Howard. Sverige såg
högst ogärna Rysslands inträde i de krigförandes led, enär en sådan
händelse måste öka dess ferhågor för att ställas inför frågan för
eller emot England och dess allierade; svenskt deltagande i kriget
som hantlangare åt Ryssland i ett krig mot germanska stamförvanter
vore nämligen otänkbart. Att häri inläsa oneutralt tyskeri, förefaller
oberättigat, ehuru herr Wallenbergs första uttalande var tillräckligt
valhänt formulerat för att möjligen kunna inge tvivel rörande
Sveriges hållning. Upplyst om rätta sammanhanget, skyndade
synbarligen engelska regeringen att från Petersburg framkalla lugnande
försäkringar om att Sverige ej behövde ställas i det oangenäma valet
för eller emot Ryssland, och redan 4 augusti kunde sir Esme Howard
rapportera, att Sverige utan förbehåll deklarerat sin neutralitet i
världskriget. Möjligen vittnar denna episod om överspända svenska
idéer om att kunna påverka England vid valet mellan krig och fred,
liksom man senare gjorde ett naturligtvis fruktlöst försök att i en
liknande situation påverka Italien, men den engelska aktsamlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
