Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - De svenska skogarnas framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 75
skadad och borde alltså för länge sedan hava avverkats. Kvotdelen
härav i själva flodområdena, där avsättningsmöjligheterna dock äro
gynnsammast, beräknas till 23 procent. Den äldre avverkningsbara skogen
i samma områden uppgives till 30 procent, vadan blott 47 procent
ung eller medelålders kan anses i behov av utveckling.
Själva den årliga tillväxten mom bark i de tre länen uppgår till
sammanlagt ungefär 13 millioner kubikmeter, störst för gran. Per
hektar skogsproduktiv mark utgör tillväxten 2,79 procent av skogens
volym, och kan, såsom av det redan anförda framgår, betydligt ökas.
Den utvecklingsbara unga eller medelålders barrskogen kan anses äga
en tillväxt, som uppgår till 70 å 71 procent av barrskogens totala
tillväxt. Taxeringarna ha skett genom stickprov, och ju större
område uppgifterna avse, desto säkrare bliva de.
Resultaten böra, trots sin lokala begränsning, dock lugna
pessimisterna. Eller om man vill få anledning till klagan, bör detta
gälla en överdriven och oklok sparsamhet och ej något slöseri på
detta område. Huru mycket hade ej kunnat vinnas utav
kapitalbildning, höjd levnadsstandard eller andra förutsättningar för kulturellt
arbete, om den övermogna skogen i tid förvandlats till pengar! Själv
anser nämnden på grund av det kontrollarbete, som redan utförts,
att skogstillgångarna med större sannolikhet angivits för lågt än för
högt.
Man kan emellertid säga, att fruktan för råämnenas förbrukande
ofta beror ej blott, som i detta fall, på feluppskattningen av återväxten
utan framförallt på de vanliga överdrivna föreställningarna om den
katastrof, som skulle inträffa, därest man plötsligen upptäckte, att nu
var det slut på skogen, eller torven, eller järnet, eller vad det annars
kan vara fråga om. Man kan lugnt påstå, att någon sådan katastrof
aldrig kommer att inträffa. Ty priset, denna barometer på tillgång och
efterfrågan, kommer långt dessförinnan att angiva varthän det går?
och på samma gång dämpa förbrukningen., så att bristen uppskjutes
eller avvärjes. I verkligheten kan det i fråga om de stora
huvudgrupperna av råämnen bli tal blott om en fördyring, som visserligen
alltid måste bliva kännbar, men som endast betyder, att levnadsnivån
får justeras, så att den kommer i jämnhöjd låt oss säga med nivån
för ett par årtionden sedan. Och knappt det, ty teknikens framsteg
utgör — om man alls vill tillmäta hittillsvarande erfarenheter något
vitsord i fråga om framtiden — en synnerligen effektiv motvikt.
Olycksspådomarna bidraga nog även att stimulera framstegen ej så litet.
Faran skall naturligen ej bagatelliseras, men den betyder blott ökad
knapphet, som nog kan betvingas av organisation och teknik.
Den skräckbild av en värld utan de nödvändigaste råvarorna,
stillastående fabriker och förfrusna människor, som talet om de uttömda
bränsletillgångarna frammanar, behöva vi säkerligen ej taga på rama
allvaret. Vid nykter granskning flyttas den brist, som utmålas, från
det absolutas till det relativas sfär. Den nu pågående exakta
uppskattningen av det för vår ekonomi viktigaste förrådet, våra skogar,
har i varje fall kraftigt bidragit att korrigera olycksspådomarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
