Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Herr Ekman vid makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 DAGENS FRÅGOR
återuppblomstrat efter de Thorssonska massmorden på alla sakkunniga
hösten 1922. Genom dessa kommittéer sökte den Sandlerska regeringen
på förhand känna de frisinnade på pulsen och få en föreställning
om vilken kompromiss som skulle sökas för att få till stånd nya
»vänsterlösningar» i riksdagen. Herr Ekman torde därvid beretts till-
fälle att utpeka de partimedlemmar, som han ansåg lämpliga såsom
»sakkunnige» för de särskilda spörsmålen, en förmån, som naturligt-
vis förmenades högerledarna. Herr Ekman var sålunda en slags
parlamentarisk överremissinstans, och den 23 maj 19235 dristade han
sig också att i första kammaren uttala, att »både herr Brantings
och herr Tryggers vänner bruka göra gällande, att jag alltför hän-
synslöst sökt, då jag ansett att frågorna icke lösas på rätt sätt, få
bort dem, som ha makten; och det kan ju hända, att om Gud ger
mig hälsan, jag kommer att ytterligare någon gång få anledning att
vända tummen nedåt, när viktiga frågor föreligga på sådant sätt och
i sådant sammanhang, att det synes vara nyttigt för landet, att ett
regeringsombyte sker».
Detta yttrande förtjänar att in extenso citeras. Så imperatormässigt
har under senare årtionden näppeligen någon man vågat bete sig på
vår främsta politiska arena. Fastän själva formuleringen icke förråder
någon närmare förtrolighet med romerska stilmönster, så är den inre
frändskapen dock så mycket mer påfallande. Men den politik, som
herr Ekman bedrev under större delen av 1926 års riksdag, motsva-
rade icke denna maktmedvetna bekännelse. Försvarsfrågan hade
1925 förvisso avgjorts efter hans sinne. Men då den Sandlerska. re-
geringen icke kunde motstå frestelsen att 1926 framlägga en rad social-
försäkringspropositioner utan att en kompromisslösning på förhand,
trots ovannämnda komittémetoder, kommit till stånd med de frisin-
nade, och då grupperna till höger voro motståndare till ytterligare
radikala reformer på detta område, så fanns det möjlighet för herr
Ekman att fälla ministären. Av farhåga härför inhiberades visserligen
den bebådade propositionen om arbetslöshetsförsäkring enligt Gent-
systemet, vilken varit den farligaste stötestenen. Herr Ekman försum-
made likväl det ena tillfället efter det andra. Hans parti i andra
kammaren var icke heller att lita på. Även i första kammaren splittrades
partiet åtskilliga gånger. Personligen syntes också herr Ekman tvek-
sam och villrådig; i riksdagens elfte timme stucko dock socialisterna
själva huvudet i snaran och föllo under omständigheter, som närmare
skildrats i artikeln Kring regeringskrisen i denna tidskrift 1926 s.
279 .
Herr Ekmans ministär tillfredsställer icke den parlamentariska
modejournalens strängaste fordringar, och efter de sista landstings-
valen ha regeringspartiernas egenskap av de minsta minoritetsgrupperna
ytterligare markerats. Men ministären betecknar ändå ett avgjort
framsteg mot företrädaren. Den är för det första borgerlig, vilket
är ett sannare uttryck för majoriteten av svenska folket, och för det
andra har herr Ekmans faktiska makt förenats med det formella an-
svaret för rikets styrelse. Regeringens ställning är emellertid synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
