Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Shanghai. Av F. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 F. HANSEN
Att isolera Seltlementet från omgivande städer är otänkbart
dels på grund av rent tekniska avspärrningssvårigheter, dels på
grund av att det året runt grasserar någon mindre epidemi,
smittkoppor, kolera, tyfus, difteri el. dyl., i regel flera samtidigt.
Polisens arbete är icke lättare. Den har att hålla reda på
810,000 kineser inom Settlementet, plus alla som komma och
gå, samt 30,000 utlänningar av 50 olika nationaliteter.
Majoriteten av dessa utlänningar åtnjuter exterritorialitetsrättigheter, och
kunna sålunda endast stämmas inför sin egen konsul och dömas
efter sitt eget lands lagar, med allt det krångel och besvär ett
dylikt förfarande medför. Har en fransman t. ex. parkerat sin bil,
där detta är förbjudet, kan saken ej avgöras inför en
polisdomstol utan måste gå till franske generalkonsuln. Övriga syndare
åtalar polisen inför den blandade domstolen, som är intimt
förenad med polisdepartementet. Här skipas rättvisan tämligen
snabbt och summariskt, men i regel till allmänhetens och
polisens belåtenhet.
En allvarlig hämsko på polisens arbete är, att den vackert får
hålla sig inom sin stad. Samarbete existerar visserligen mellan
de olika poliskårerna, men de kinesiska poliserna äro lika illa
betalda som ineffektiva, och det är en lätt sak att köpa deras
skydd, något som också varje välbärgad brottsling gör.
Samarbetet mellan den internationella och den franska polisen är f. ö.
ej bättre än att om en polisman från internationella Settlementet
jagar en brottsling, och denne hinner rusa över gränsen till
Franska Koncessionen — gränsen går mitt i en huvudgata med
östgående trafik i Settlementet och västgående i Koncessionen —
måste den förföljande polisen gå till närmaste polisstation och
bedja om hjälp. Att brottslingen skulle lugnt invänta
fullgörandet av denna ämbetsformalitet är föga antagligt. Någon hjälp
av den fredlige kinesiske medborgaren kan polisen ej heller
påräkna. Hör denne ett skott, tar han betäckning snarast
möjligt; att utsätta sig för att få en kula i kroppen eller att komma
i onåd hos brottslingarnas fackförening för att hjälpa polisen
skulle aldrig falla honom in.
Polisen har också att kämpa mot en osedvanligt svårhanterlig
hord av mördare och rövare, i regel sammansatt av f. d. soldater.
Bland omtyckta brott märkes barnarov från rika kineser. Barnet,
i regel äldste sonen, föres bort, oftast blir någon tjänare skjuten
på kuppen, och den olycklige fadern måste betala fruktansvärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
