Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 WERNER SÖDERHJELM
kärna var lånad, men vilka dock i modulering och rytm buro
prägel av den egna folkkaraktären. Därjämte befolkade de
redan tidigt sina verk med folkeposets gestalter, till en början
blott som en yttre dekoration. Denna riktning nådde sin
höjdpunkt hos Sibelius i hans första skede. Han använde icke
folkvisorna, såsom norrmän och slaver, av vilka han rönt intryck;
han tog till sin uppgift att i toner omdikta Kalevalas myter.
Hans stil lånade vissa arkaistiska drag ur folkmusiken, men det
huvudsakliga var, att den bars av en m-kraftig, yppigt fruktbar
fantasi, som, på samma gång den klädde dikternas
föreställningsvärld i en brusande personlig och modern form, genialiskt
träffade deras kärna, varigenom hans egenton blev färgad av
dem och i sin tur fullständigade dem.
I den bildande konsten ha vi samma strömningar. Den
står under åttiotalet, likasom litteraturen, i närmaste beröring
med utlandet, och vad den där lärt i fråga om både teknik och
allmän konstuppfattning har den sedan sökt att gjuta som form
kring ett individuellt eller nationellt betonat innehåll. Sitt första
inträde i den internationella salongen tog det linska måleriet
med Edelfelt, liksom han utifrån bragte med sig hem de första
stora moderna impulserna. Det var en betydande nationell
insats, redan detta: de inhemska ämnen, till vilka han alltid, i
motsats till mången annan nordisk Parismålare, återkom, hans bilder
från skärgården, hans teckningar till Fänrik Ståls sägner, hans
försök att med Kristus och Magdalena också intränga i den
tinska folksägnen, ökade denna insats. Men om Gallén-Kallela
ryckte folkdiktens ämneskrets och därmed sin konst vida
närmare det finska nationella medvetandet, så berodde det icke
allenast på, att hans egen mentalitet stod detta närmare utan också
på, att hans konstnärliga fantasi omfattade folkdikten med
våldsam entusiasm och att han av dess ämnen gjort ett väsentligt
innehåll i sin konst, vilken på allt sätt var bättre ägnad alt omsätta
deras dramatiska epik i verkligt monumentala skapelser.
Järne-felts lyriska landskapsbilder, mest från det inre landet, tilltala
varje sinne hos oss såsom någonting innerst bekant och eget;
hans folkskildringar framställa med förkärlek godmodigt
satiriserade finska typer, vilkas motsvarighet ofta möter i litteraturen.
Annars har prof. Romdahl rätt, då han på tal om modernt måleri
påstår, att linjerna icke gå efter språk och härstamning. Den
ursprungligaste av våra unga målare, Sallinen — känd från Göte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
