Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KULTURSTRÄVANDEN UNDER
SENASTE HALVSEKEL
AV MINISTER WERNER SÖDERHJELM
Att tala om kultursträvanden, kulturliv i allmänhet, är
naturligtvis ytterst vittsvävande. Begreppet kultur kan icke i
hastigheten överblickas, det innehåller egentligen allt som hör till
en individs eller en nations utveckling mot fulländningen. Den
sedvanliga begränsningen av detta begrepp till låt oss i korthet
säga andlig frambringelse, som får uttryck i ord eller bild samt
strävanden som åsyfta vad som kan vinnas på boklig väg eller
genom det estetiska sinnets uppfostran, är naturligtvis varken
tidsenlig eller över huvud förnuftig; liksom icke den andliga
verksamhet, vars resultat framträda i vidunderliga omstörtningar
inom vårt samfundslivs praktiska betingelser, skulle vara av
samma djup och nå samma spänning som den, vilken
fram-alstrar de vanliga s. k. andliga värdena! Emellertid, detta kan
icke hindra, att man såsom en särskild och viktig faktor i
utvecklingen fäster sig vid de i egentlig mening intellektuella
strömningarna inom ett folk, sådana de yttra sig i dess
bildningssträvan, i dess litteratur och konst och vad därmed
sammanhänger. Och denna andliga kultur i inskränktare bemärkelse är
naturligtvis framför alla andra ett uttryck för den nationella
kulturen, därför att den till stor del har till sitt instrument det egna
språket och att i dess innehåll ingå väsentliga beståndsdelar av
folkets eget lynne och traditioner. Så är det också denna form
av kultur som framför allt intresserar, då det gäller att bestämma
ett i kulturellt avseende ungt folks strävan till medborgarskap i
bildningens rike.
En kultur i högre mening är självfallet aldrig helt
självständig: »blott barbarit var en gång fosterländskt». Men en nationell
kultur kan å andra sidan icke heller som sådan meddelas ett
folk av något annat; en nationell kultur uppstår, då de
kulturelement, vilka ett folk mottager utifrån, bliva präglade av dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
