Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Arbetslöshetshjälpens möjligheter. Av Fabian von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 587
lämnats av dem, som närmast äro ansvariga för arbetslöshetspolitikens
utgestaltning i de olika länderna.
Ofta har man helt enkelt nöjt sig med att sätta likhetstecken mellan
arbetslöshetsutgifter och arbetslöshetshjälp, och man har menat: ju
större utgifter, desto bättre för de arbetslösa. Men uppenbart är, att
hjälpen i ett land med små arbetslöshetsutgifter kan vara mycket
bättre och effektivare än i ett annat — lika stort — land, där
mångdubbelt större summor ges ut. Detta inses lättast, om man betänker
att stora arbetslöshetsutgifter, som trycka, näringslivet, direkt kunna
framkalla ny arbetslöshet, vartill kommer att olämpligt lämnad hjälp
kan konservera den arbetslöshet, som redan förut fanns.
Spörsmålet är, på vad sätt den totala efterfrågan av arbetskraft
skall kunna stegras genom statens ingripande. Först gäller det då
att göra klart för sig vad som bestämmer efterfrågans storlek. Svaret
kan ej bli annat än att det i främsta rummet är produktionens storlek,
som bestämmer denna. Detta är i själva verket lätt att förstå: ju
mera somliga människor arbeta, desto mera produkter komma att
finnas att betala andra med; ju mera alla arbeta, desto mera få alla.
Att finna nyttiga saker för folk att utföra är i allmänhet ej svårt —
om man har pengar, d. v. s. i sista hand nyttigheter och tjänster av
olika slag, att betala med. Det är av detta skäl som sysselsättning
av arbetslösa i det väsentliga ej är en arbetsanskaffnings- utan i stället
en avlöningsfråga. Såsom en syndikalistisk talare (redaktör Frans
Severin) vid förra årets arbetslöshetskonferens riktigt framhöll, gäller
det således att ställa största möjliga summa av nyttigheter och tjänster
till förfogande för arbetskraftens avlöning.
Vad kan då staten göra i detta avseende? Det är lättare att ge
ett negativt svar än ett positivt. Främst gäller det att motverka
produktionshämmande åtgärder — dessa må påyrkas från det ena
eller andra hållet — samt alla störningar och rubbningar i
näringslivet (t. ex. ifråga om penningväsendet). För det andra kan staten
genom förbättrad arbetsförmedling, yrkesundervisning o. d.
åstadkomma ökad rörlighet för arbetskraften. Särdeles mycket kan dock
ej ögonblickligt åstadkommas på denna väg; och om staten i övrigt
genom positivt ingripande kan främja produktionen, är en fråga, som
väl tills vidare får lämnas öppen.
Emellertid är det ej endast totalproduktionens storlek, som under
en viss given tidsperiod bestämmer arbetskraftsefterfrågan. Även om
produktionen i landet för tillfället ej kan stegras, finnas vissa särskilda
möjligheter att öka den mängd nyttigheter och tjänster som behövas
för arbetskraftens avlöning. Tre sådana möjligheter må här nämnas.
En är att staten låter upptaga utländska lån. Visserligen är detta
en kur som i framtiden kan komma surt efter, men att den i ett
akut arbetslöshetsläge — och det är ett sådant vi nu ha i tankarna —
kan hjälpa näringslivet på benen, är dock ganska klart. För
enkelhetens skull kunna vi antaga, att ett lån tas hem i form av
livsmedel och förnödenheter som direkt kunna användas för de arbetslösas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
