Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - »Yrkespolitikernas försörjning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 DAGENS FRÅGOR
han beklätt rikets högsta poster, är en så sällsynt företeelse, att man
€j torde böra taga honom med i kalkylerna över herrar politikers
behov av utkomstmöjligheter.
Frågan om yrkespolitikernas civilförsörjning har aktualiserats genom
de täta ministärskiftena, som giva den ingalunda obetydliga kåren
av ex-ministrar ett nytt tillskott ungefär var adertonde månad. Ett
f. d. statsråd har anspråk på en placering, som räddar honom från
att sjunka i glömska och obemärkthet — om han icke tillhör den
parlamentariska eliten, som själv kan sörja för sin popularitets bevarande.
Har han lämnat sitt borgerliga kall för att bli statsråd, anses kravet
på en tillfredsställande reträttplats oavvisligt. Har han lyftats upp
från ett av mellanstegen på administrationens trappstege till
ministärens höjd anses det otillbörligt att låta honom, om ock blott
temporärt, gå tillbaka till utgångsläget. Uppfattningen, att en tvåårig
praktik på en statsrådsplats meriterar till nästan vilken administrativ
chefspost som helst, torde visserligen icke vara allmänt utbredd inom
de grenar av förvaltningen, som fått pröva på systemet, men säkert
har den i riksdagen ett starkt stöd. Redan riksdagsmannaskapet
anses ju vara en merit för litet av varje!
Summan av det hela är att varje ny regering får dragas med
bekymmer att finna reträttplatser åt sina föregångare. Alla kunna ju
icke bli placerade, men så många som möjligt söker man på ett
eller annat sätt förnöja, i sämsta fall med kommittéordförandeskap
och slika småsysslor. En smula av politikens camaraderie ligger väl
i detta; idéen om tjänster och gentjänster är icke alldeles främmande
för det parlamentariska tänkandet i allmänhet och har dessutom
gamla anor i specifikt svenska föredömen från 1700-talets sälla
regeringsskick. Den politiska opportunismen har redan sin hand med i
spelet — t. o. m. i högre grad än utomstående ana. Tendensen är
betänklig, liksom själva den uppfattning, ur vilken den härflyter. Om
de högre förvaltningsposterna betraktas som naturliga reträttplatser
för f. d. statsråd med uteslutande eller huvudsakligen politiska
meriter, då är förvaltningens »politisering» snart ett fullbordat faktum.
Därtill kommer, att de minskade befordringsutsikterna för den
verkliga fackkunskapen inom förvaltningen otvivelaktigt komma att
beröva denna många framstående krafter, väl kvalificerade att bekläda
de chefsposter, som nu i stor utsträckning reserveras åt den
övervägande politiska förtjänsten.
Mot denna utveckling måste ett starkare motstånd resas. De
politiska meriternas värde skall rättvist och sakligt bedömas, men den
formella kompetensens krav få icke åsidosättas. Förvaltningens
förtroendeposter få under inga förhållanden betraktas och behandlas
som segerbyten eller kompensationsobjekt för framstående politiker,
vilka släppt kontakten med sin borgerliga näring. Det tryggaste är
utan tvivel att hålla sig till den regel, som i ovan berörda
tidningsartikel formulerats sålunda: »Den politiker, som för politiken
lämnar sitt borgerliga näringsfång och källan till sin utkomst, han
får stå sitt kast». Det kan synas vara ett hårt tal, men det kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
