Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIVET I FINLAND 513
kommit i gång, skola även de avlägsna svenskbygderna kunna
få sin del av huvudstadens dramatiska liv. Huru mycket
föreställningarna i ungdomsföreningarnas lokaler betyda för spridandet
av den dramatiska kulturen, det kan man göra sig en
uppfattning om då man vet att det i det svenska Finland för
närvarande finnes över 200 ungdomsföreningar, av vilka c:a 160 äga
teaterscener inredda i sina samlingssalar.
I de finska trakterna har ungdomsföreningarnas dramatiska
verksamhet icke varit lika betydande som i det svenska Finland.
Men detta kan lätt förklaras av att den finskspråkiga allmogens,
liksom den finskspråkiga borgerlighetens teatersträvanden haft
att konkurrera med den teaterverksamhet, som sedan seklets
begynnelse —- eller rättare sedan de sista åren av
adertonhundratalet — bedrives av de socialdemokratiska sammanslutningarna. I
motsats till ungdomsföreningarnas teatrar, som övergivas av sina
medlemmar, när ungdomen övergiver dem, ha arbetarteatrarna
livet igenom kunnat bibehålla sina bästa skådespelare, vilka
sålunda kommit att bilda ett slags kärntrupper i skarorna av
amatörer. Dessa teatrar ha vidare av sin publik — de
klassmedvetna, bildningssträvande industriarbetarna — fått mottaga ett
understöd, som varit ännu starkare än det med vilket den
borgerliga allmänheten stödde sin finska teater under
nationalitetskampens glansperiod. Därtill ha de gynnats av den högt
uppdrivna organisation arbetarpartiet förfogar över, och med vilken
detsamma förmått befrämja bildningsrörelserna inom sin krets.
I samverkan med varann ha alla dessa faktorer lett till att
arbetarteatrarna från ett amatörmässigt begynnelsestadium
utvecklats till rent professionella anstalter, vilkas betydelse för
vårt kulturliv man ej har rätt att underskatta.
Nästan varje större industrisamhälle, ett flertal av de små
städerna, och t. o. m. många av köpingarna äga nämligen
numera sin egen arbetarteater, som ledes av en yrkesmässigt utbildad
direktör och vid vilken det, förutom några professionella
skådespelare, finnes ett antal arbetaramatörer, som på grund av
mångårig erfarenhet kunna likställas med aktörerna av facket. På
dessa teatrar, som vanligen äro inhysta i arbetarföreningens hus,
spelas det under vintern regelbundet två till tre gånger i veckan.
Och därmed uppnår man i många fall vida gynnsammare
ekonomiska resultat än på de borgerliga teatrar, som i de små lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
