Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIVET I FINLAND 509
av ortens fabriker. Teatern har blivit yrkesmässig, och
amatör-spektaklen ha demokratiserats. Samtidigt med att dessa
avgörande förändringar genomförts, har den dramatiska konsten
även nationaliserats, d. v. s. blivit inhemsk i en helt annan
mening, än den var det under begynnelsen och medlet av senaste
århundrade.
Det låg i tingens natur att denna nationaliseringsprocess först
skulle göra sig gällande inom det finskspråkiga kulturområdet.
I den publik, som lyssnade till de svenska skådespelarna, fanns
det ju redan under begynnelsen av senaste sekel rätt många — och
de blevo allt talrikare med åren — som icke fullt kunde
uppskatta föreställningarna, därför att de gåvos på ett tungomål
som icke var deras. Ett sådant sakläge kunde icke i längden
vara tillfredsställande för den stora flertalsnationaliteten, vars
bildningssträvan stegrades geometriskt från och med det finskan
blivit formad till uttrycksmedel för en modern litteratur. Och
så snart kravet på en egen skådebana en gång blivit medvetet,
utvecklade sig den finskspråkiga dramatiska konsten, trots de i
många avseenden ogynnsamma yttre omständigheterna, med en
snabbhet som måste ha slagit skeptikerna med häpnad. Tager
man i betraktande, att den finska litteraturen vid medlet av
senaste sekel ännu befann sig i sin begynnelse; att endast några
få av de utländska mästerverken voro översatta; att det bildade
tal- och skriftspråket ännu icke fått sina former slutligt fixerade,
och att man saknade så gott som alla inhemska teatertraditioner,
så ter det sig som någonting snarlikt ett mirakel, att den finska
nationalscenen blev grundad år 1872, och att denna scen under
sin något mer än femtioåriga tillvaro redan har uppnått så
betydande resultat i sin verksamhet.
Det skenbart obegripliga har givetvis här, som överallt, sina
naturliga förklaringar. En orsak till den finska teaterns hastiga
uppblomstring står sålunda att söka i det att arbetet för dess
grundande och utveckling varit ett led i den stora nationalitetskamp,
som på gott och på ont har påverkat det mesta av vår andliga
alstring under de senaste årtiondena. Man offrade villigt krafter,
tid och penningar för teatern, därför att den kollektiva
ambitionen krävde en skådebana, där det egna språket var rådande.
Man visste med sig själv att man tillfredsställde ett andligt
livsbehov, som med vart år allt starkare skulle göra sig gällande.
39. Svensk Tidskrift. 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
