Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den brittiska generalstrejkens lärdom. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRITTISKA GENERALSTREJKENS LÄRDOM U3
heter, vare sig centrala eller lokala, i princip undveke
inblandning i industriella konflikter som uteslutande berörde arbetare
och arbetsgivare direkt. Samtidigt underströks emellertid såsom
oundgängligt, att andra samhällsmedlemmars berättigade
intressen måste tillvaratagas och skyddas genom myndigheternas
försorg.
Vad den praktiska sidan av organisationen beträffar betonades
i cirkuläret, att det icke var regeringens avsikt att något nytt
transportsystem skulle etableras. Myndigheternas uppgift skulle
helt och hållet bliva att komplettera och hjälpa. Såsom i första
hand berörda parter skulle regeringsdepartementen för transport,
livsmedel, posttrafik och kol genom särskilt förordnade
tjänstemän i sådant syfte samarbeta med lokala myndigheter. England
och Wales indelades för ändamålet i tio distrikt, Skottland
separat i fem med en s. k. vägkommissarie som
regeringsrepresentant i varje distrikt. Som grundläggande princip för
myndigheternas ingripande gällde, att decentralisering av trafiken
skulle eftersträvas. Konvojtransporter borde undvikas såsom dels
mera utmanande dels mera sårbara. Trafikens spridning skulle
bidraga till att betrygga transportorganisationens effektivitet.
Sådan var den av hemlighetsfullhet starkt kringgärdade plan till
samhälleligt värn mot en eventuell generalstrejk, vilken i
november 1925 låg detaljerat utarbetad på ämbetsverken i alla vrår
av England, Wales och Skottland. Ett telegram »Action» skulle
betyda instruktionernas ögonblickliga omsättning i handling.
Det må påpekas, att hemlighetsfullheten endast berörde den
stora allmänheten. De administrativa detaljföreskrifterna ha
kanske varit förborgade också för arbetarepartiets ledare i
underhuset. I stort sett visste dock Labour Party’s ledning, såsom
Mr Glasgow betonar, både att något förehades och vad detta
innebar. En parlamentariskt förfaren man som Mr J. H. Thomas,
som blev en av generalstrejksledningens förgrundsfigurer, måste
ha varit väl underkunnig om den grundlighet som präglade
samhällets försvarsberedskap mot den attack han kom att leda.
Så mycket mera slående framträder frånvaron på arbetarhåll
av alla förberedelser till den ifrågasatta kraftmätningen. Inom
fackföreningsrörelsens högsta ledning förnams denna
oföretagsamhet, ju närmare den oundvikliga krisen kom, som en
irriterande försummelse. Slutligen tillsattes en kommitté för att
utreda frågan om lämpliga förhandsåtgärder. Enligt vad redaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
