Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA KYRKOMÖTEN 433
parlamentets bifall år 1919 — vanligen känd som the Enabling
Act.
Kyrkoförsamlingens konstitution stadgar, att densamma skall
bestå av tre hus: biskoparnas, prästernas och lekmännens. De
två första utgöras av de gamla konvokationerna sammanslagna.
Härmed ha en del problem uppstått: en välbehövlig reform av
konvokationernas underhus har redan genomförts, men genom
inkorporeringen i the Assembly ha de gamla
provinsialsyno-derna ej upphört att ha en självständig existens, och de göra
alltjämt anspråk på att såsom sådana ha sista ordet i frågor rörande
ändring av kyrkans ordning. Häri ligger en dubbelhet, som
ej kan i längden fortsätta. Däremot har biskoparnas hus rätt
att ge den slutliga utformningen åt förslag rörande
läroformuleringar och kult, och dess förslag måste av de andra husen
oförändrat antagas eller förkastas. Ett bihang till författningen
ordnar lekmännens representation: grundläggande är här det
indirekta valsättet. Den enskilda församlingens på vallängd
upptagna medlemmar välja medlemmar i stiftsförsamlingen,
som åter väljer ledamöterna i lekmännens hus. Dessa
underordnade korporationer ha genom författningen jämväl fått
lagligt erkännande och särskilda uppgifter sig tilldelade.
Församlingen i sin helhet håller tre korta årliga sammanträden,
men dessemellan arbeta ett flertal kommittéer. I dessa har man
delvis liksom i Skottland lyckats skapa centrala organ för det
frivilliga arbetet: så ha samtliga kyrkliga missionsorganisationer
inordnats under kyrkoförsamlingens Missionary Council.
Betydelsefull är särskilt finanskommittén: den samlar och
förvaltar en kyrkofond, som helt vilar på frivilliga bidrag, och
över vilken kyrkoförsamlingen förfogar.
Det rena lagstiftningsarbetet är blott en sida av församlingens
verksamhet. Här har den icke myndighet att utan parlamentets
bifall ändra någon lag, ej heller i rent interna kyrkliga frågor
(t. ex. i fråga om kulten). Men dess beslut bli automatiskt föremål
för parlamentets avgörande. I regel har detta därvid ansett sig
endast ha att tillvarata statens eller enskild mans rätt och lojalt
accepterat de flesta av kyrkoförsamlingens beslut (även t. ex.
ifråga om stiftsdelningar, där dock städse nödigt kapital
uppbringats på frivillighetens väg). Men nästan lika betydelsefull
är församlingens rätt att uttala sig och taga initiativ i sådana
frågor, som icke kräva lagstiftning. Härigenom öppnas vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
