Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 YNGVE BRILIOTH
tagit en mångfald uppgifter av humanitär och andlig natur, som
voro helt främmande för den antika staten. Den kyrka, som
fullt levat sig in i en nations liv, kan aldrig frånsäga sig
ansvaret för hela folkets andliga välfärd. Så se vi i ett flertal
evangeliska länder varken statskyrka eller frikyrka, utan den
fria folkkyrkan framstå som nutidens karakteristiska kyrkoform.
Denna kan alltefter växlande historiska förutsättningar vara
lösare eller fastare bunden vid den nationella statens organ.
Helt kan förbindelsen icke lösas, så länge staten ej helt glömt
sitt ansvar även för de högsta andliga värdena i folkets liv, och
så länge kyrkan bevarar medvetandet av att vara evangeliets
budbärare till nationen i dess helhet.
Som organ för den fria folkkyrkans självverksamhet har
kyrkorepreseiitationen, kyrkomötet i någon form, fått en central
betydelse. För teoretikern, för varje konservativ eller radikal
doktrinarism måste detta, liksom överhuvud den utbildade
folkkyrkoformen té sig som en motsägelsefull storhet. Men för ett
empiriskt studium av samtidens evangeliska kyrkoliv ter det
sig som ett särskilt fängslande föremål. I kyrkomötenas
sammansättning, arbetsordning och kompetens avspegla sig samtliga
de problem, med vilka folkkyrkan har att brottas: svårigheten
att begränsa valrätt och valbarhet till verkliga, aktiva
församlingsmedlemmar och likväl bevara en tillräckligt bred bas i
folket — att samordna provinsiella önskemål med kyrkoenhetens
krav — att låta kyrkans historiska liv snarare befrukta än hindra
de spontana uttrycken för tidens egen erfarenhet, ej minst
slutligen att på ett lämpligt sätt förbinda kyrklig
självbestämnings-rätt med statsmaktens legitima krav. Det är avsikten att här
söka skissera, hur några av dessa problem lösts med avseende
på fyra olika folkkyrkoförsamlingar: den skotska statskyrkans
General Assembly, den anglikanska Ghurch Assembly, den
preussiska generalsynoden samt slutligen Finlands
kyrkomöte. Att direkt beröra den svenska kyrkoförfattningens
aktuella problem faller däremot utanför den här ställda uppgiften.
Snarast har min framställning här karaktären av prolegomena
till en behandling av detta problem.
Men först måste en anmärkning av historisk natur förutskickas.
Det synodalväsen, som vi här skola studera, har en dubbel
härkomst. Dess ena källa är den fornkyrkliga
synodalorganisa-tion, som rättsligt fixerades genom Nicsea-konciliet. Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
