Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Efter rådskrisens lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 409
gats som ett tecken till onödig efterlåtenhet mot ett tilltagset kotteri
på bekostnad av församlingens fria valrätt.
Lord Gecils förslag avsåg ursprungligen att tillfredsställa de
utpressande bråkmakarna genom att skapa institutet »återvalbarhet»
såsom undantag från regeln att varje vald rådsmedlem skulle efter
tre års mandattid vara ovalbar för tre år framåt. Som ett
erkännande för gjorda tjänster under uppdragstiden kunde en sådan
anordning nödtorftigt försvaras, men den befanns snart ej tillfredsställa
Polen och dess beskyddare Frankrike. Den franske experten
Fro-mageot lyckades då vid besök i London och Berlin vinna England
och Tyskland för ett principiellt betänkligt system med
återvalbar-hetsförklaring av stormaktsgunstlingar redan vid själva valet — en
premiering, vilken, som fransmannen d’Ormesson i Le Temps
träffande anmärkt, uppdelar förbundsmedlemmarna i tre
värdighetskategorier: »gudar, halvgudar och helgon». Förbundsbröderna av tredje
klassen lyckades med sin »vördsamma» kritik av den planerade
oformligheten endast uträtta, alt dess tillämpning inskränktes till årets och
de båda närmast följande övergångsårens val. En samtidigt i den
ursprungliga planen företagen strykning av bestämmelsen, att
församlingen kunde när som helst genom beslut med kvalificerad majoritet
anordna nyval över hela linjen, fick vid frågans
kommissionsbehandling i församlingen åter gå tillbaka, efter vad det förefaller
väsentligen på norskt och svenskt yrkande. Därmed voro emellertid
små-makternas framgångar till ända. Alla försök att få till stånd en
utredning, huruvida verkligen efter Brasiliens och Spaniens utträdesanmälan
tre nya rådsplatser vore behövliga, strandade genom Briands
mästerkupp att i samma resolution hopknippa frågan om Tysklands fasta
rådsplats och de tre nya tillfälliga. En röst mot dessa senare skulle
därigenom bli en röst mot Tyskland, och på så sätt band man
oppositionens händer.
När så de nya reglerna för rådets sammansättning lirkats igenom
i ungefärlig överensstämmelse med kompromissprogrammet, företogs
valet av de 9 tillfälliga rådsmedlemmarna. För tre år valdes Polen,
Chile och Lilla Ententens kandidat Rumänien, för två år Holland,
Colombia och Chile, för ett år Belgien, Salvador och Tjeckoslovakien.
Polen blev ensamt om återvalbarhetens ära, därvid utsett med 36 röster
av 48; bland de 12 voro 8 nejröster och 4 blanka. För säkerhets
skull hade man förut genomdrivit stadgandet, att vid beräkningen av
tvåtredjedelsmajoriteter blanka röster ej skulle medtagas;
röstsiffrorna visade, att det fanns skäl för denna försiktighetsåtgärd.
Hänsyn till Polens prestigekrav gjorde, att de tongivande motsatte sig
framkastade projekt att denna gång förläna ytterligare någon stat
återvalbarhet. Denna ynnestbevisning sparas, tills Spanien — efter
eventuellt systemskifte där — måhända inom de två uppsägningsåren
återvänder och gör anspråk på att hälsas med feststämning och
gödkalvstek. Bakom kulisserna lära förhandlingar ha förts om Turkiets
upptagande i förbundet, men strandat på denna makts krav att i så
fall genast erhålla en rådsplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
