Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Eupen och Malmédy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR , 405
ej ha varit någon hemlighet; just därför fick »omröstningen» den
särdeles »betryggande» förrn, som framgått av ovanstående. Dock, den
var betryggande endast med avseende fäst vid ett ögonblicksläge,
som snabbt skalle förskjutas, sedan lugnare förhållanden inträtt.
Naturligtvis icke så att fatta, som skulle f. n. besittningen av det
obetydliga, ehuru tättbefolkade området innebära någon yttre fara
för Belgien. Versailles och Locarno kunna betraktas som dubbla
underpanter. Den från småkitslighet erkännansvärt fria regim i
nationalitetsfrågor, som i områdena hållit sitt intåg, sedan general
Baltias något mindre finkänsliga prokonsulat i fjol nådde sitt slut,
lämnar föga utrymme för det i dylika fall så vanliga talet om
förtryck. Men förutom det, att själva det sätt varpå Eupen-Malmédy
införlivades inom vida belgiska kretsar förnimmes som ett
besvärande minne, har svårigheten att ekonomiskt sammansmälta detta av
ålder på Tyskland inriktade industriområde — Eupen med sina
textilfabriker och Malmédy med sina garverier — allt tydligare gjort sig
gällande. Särskilt har detta framträtt, sedan provinsen föregående
år efter en övergångsperiod inlemmades i det belgiskt-luxemburgska
tullområdet.
Tanken på ett återförvärv av Eupen-Malmédy är på tysk sida icke
alldeles ny, ehuru den av lättförklarliga skäl fått stå tillbaka för
angelägnare omsorger. Den tog emellertid i fjol fastare form. Det är
notoriskt, att 1925 vid två skilda tillfällen, i mars och i december,
vissa inofficiella, till intet förpliktande förhandlingar fördes i saken.
Att Tyskland därvid representerades av riksbanksdirektören doktor
Schacht, ger en antydan om affärens storfinansiella bakgrund;
meningen har från början varit alt förknippa desannexionen med ett
tyskt återköp av de pappersmarkmilliarder, som ligga lagrade i
belgiska bankens källare. Ehuru man på belgiskt håll tydligen med
all återhållsamhet upptog dessa närmanden, ansågos utsikterna till
nya negociationer ej ogynnsamma. Sådana kommo också under
loppet av den flydda sommaren i gång, även nu med doktor Schacht
som tysk förhandlare; Belgien lät sig företrädas av Delacroix, f. d.
medlem av reparationskommissionen. Förspelet anges ha varit vissa
kordiala diskussioner mellan belgiska och tyska socialdemokrater;
överhuvud torde stämningen för planen ha varit synnerligen
gynnsam på de flesta håll inom Belgiens demokratiskt klerikala och
socialistiska regeringskoalition, låt vara att Vandervelde, om man får
tro indiskretioner av brittiska Briissel-korrespondenter, avböjde
otåligare partivänners uppfordran att driva en programmässig
»öppen diplomati» i saken. Det behöver väl ej tilläggas, att den
belgiska valutans tillstånd inom dessa kretsar uppfattades som en
vältalig tillslyrkan till en uppgörelse, varigenom en avsevärd lällnad stode
att ernå.
Man frågar sig emellerlid osökt, i vad mån belgiska vederbörande
gjort sig beredda på den franska polilikens säll alt upplaga ett
dylikt avsteg från den ortodoxa Versailles-linjen. Huru härmed
förhåller sig är icke gotl att förstå; »kommer dag, kommer råd», torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
