Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Linné och Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 DAGENS FRÅGOR
intresse för Linnés personlighet och hans ovanliga förmåga att
frigöra sig från gängse schabloner att han över huvud taget förstått
vad Linné velat säga med dessa sina uppteckningar, ty av samtiden
var det icke många som förmådde fatta deras betydelse.
Liksom så många andra stora svenskar hade Linné så småningom
under tidernas lopp idealiserats och skönmålats till den grad, att så
gott som ingenting kvarstod av hans verkliga personlighet. Typiskt
framträder den dåtida uppfattningen av honom i Herman Sätherbergs
sentimentala och pjollriga diktcykel Blomsterkonungen, som med
välmenande men något fadda teckningar av Carl Larsson utkom år 1879,
Röda Rummets år. Av den verklige Linné finnes där ingenting alls
kvar; huvudpersonen är ett beskedligt, av människokärlek, fromhet och
gudsförtröstan överflödande väsen, som med blicken ofrånvänt riktad
mot höjden går sin ljusfyllda bana fram emot blomsterkonungens
tron. Strindberg har den förtjänsten att i en tid, då dylik falsk
idealisering hörde till ordningen för dagen, som en bland de första ha
förstått, att bakom ytan hos Linné dolde sig något annat, något
gåtfullt och underligt, som illa sammanhängde med den sedvanliga
uppgiften om det oblandat harmoniska i hans personlighet. Men
till botten på problemet nådde han aldrig, ehuru han ofta återkommit
till detsamma. Ännu i Blå Boken tar han upp temat i en artikel
betitlad Hemliga domstolen, där han bland annat yttrar sin undran
över de olyckor, som drabbade Linné under hans ålders dagar.
Linnés Nemesislära har tydligen anslagit besläktade strängar i hans
inre. Hur nära hans åskådning tangerat Linnés har han emellertid
ej till fullo förstått, säkerligen därför att Linnés biografi var honom
endast ofullständigt bekant. De senare årens intensiva arbete inom
Linnéforskningen har emellertid härvidlag medfört resultat, som för
oss möjliggöra en helt ny och ojämförligt fördjupad syn på
problemet. Den förtigande och därmed också, medvetet eller
omedvetet, förfalskande idealiseringen är numera en obönhörligt förkastad
ståndpunkt, och äntligen träder oss Linné till mötes ej såsom ett
slags vetenskapens helgon med halvt utplånade drag utan som en
verklig människa på gott och ont levande i sin storhet och sin
svaghet, fängslande och egenartad ur alla synpunkter och därmed
också värd att lära känna, om också ej att okritiskt kanonisera.
En frukt av detta nya sätt att uppfatta Linné är Elis Malmeströms
doktorsavhandling Carl von Linnés religiösa åskådning (Sthlm.
Diakonistyrelsens förlag. 1926). Det material, på vilket författaren
byggt sin framställning, är visserligen ej obekant — detta vore ju
nästan orimligt att förutsätta i fråga om en personlighet som
Linné, vilken i så sällsynt stor omfattning varit föremål för
forskningens uppmärksamhet — men de synpunkter han vid sin
bearbetning av materialet tillämpat ha däremot i hög grad förtjänsten av
att vara nya och originella. Författaren har definitivt brutit med
den gamla Linnélegenden och i stället sökt nå fram till en med den
faktiska verkligheten överensstämmande bild av Linnés religiösa
åskådning. Resultatet är överraskande nog: i stället för den har-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
