Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Landsorganisationens kongress - De frisinnade vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 395
I sitt utlåtande över motionen tog landssekretariatet till riktiga
brösttoner, uppblandade med hot om öppet sabotage av en blivande
lagstiftning i ovannämnda syfte. Landssekretariatet yttrar alltså bl. a.:
Det synes ej föreligga något som helst verkligt bärande skäl för att inom
lagstiftningen ställa kommunernas och statens arbeten i särställning.
Ifrågavarande arbetare och deras organisationer komma säkerligen ej att deltaga i
eller medverka uti en skiljenämnd för obligatoriskt fastställande av löne- och
arbetsvillkor och komma därför ej att känna sig bundna av de beslut
nämnden kan fatta. Skall man då genom fängelsestraff eller böter söka tvinga
arbetarna att arbeta på de villkor, nämnden bestämt, och genom
skadeståndsbestämmelser och upplösning av arbetarnas organisationer omöjliggöra för dessa
att giva de arbetare ett stöd, som ej kunna acceptera vad en nämnd beslutit,
då är man på väg att för vissa arbetaregrupper införa en livegenskap, som ju
aldrig har funnits i vårt land. Emot något dylikt stå fackorganisationerna och
hela arbetareklassen enig, och en eventuell lagstiftning i ifrågavarande riktning
kommer att betraktas som en upprörande klasslagstiftning, som måste
bekämpas.
Kongressen biföll enhälligt motionen. Man visste på förhand, att
kommunalarbetarförbundet, stimulerat av sina ständiga »segrar» i
lönerörelserna gentemot städerna, aldrig frivilligt skulle gå med på
att återuppliva de bestämmelser om obligatorisk skiljedom för alla
slag av tvister, som 1918—22 funnos i de tre storstädernas
vederbörande kollektivavtal och som var deras villkor för att återgå till
denna vid 1909 års storstrejk förolyckade avtalsform.
Kommunalarbetarna erlade då lösepenningen, men väl i besittning av
vederlaget, passade de på att efter ett par år uppsäga stadgandet. Å andra
sidan ha riksdagens samtliga borgerliga partier upprepade gånger
krävt lagstiftning i ämnet, och detta med sådant eftertryck, att t. o. m.
den sista socialdemokratiska regeringen i vintras måste tillsätta en
kommitté, den s. k. arbetsfredsdelegationen, med uppgift att söka
samsa arbetsgivare och arbetare om vissa åtgärder till arbetsfredens
tryggande. Med sådana bisittare i denna kommitté som
landsorganisationens funktionärer och med nyssnämnda kongressbeslut för
ögonen torde utsikterna för delegationen att uppnå positiva resultat
beträffande de samhällsviktiga företagens skyddande för arbetskontakt
vara minimala. Men det finnes ju något i svensk rätt som heter
tredskodom!
Landsorganisationens kongress åtskildes icke utan att först i en
resolution ha proklamerat arbetarsamling mot de borgerliga under
landstingsvalen. Socialdemokratien får också sitt oumbärliga stöd
och handtag från fackorganisationerna, vilkas ökning med c:a 100 000
nya medlemmar under de sista åren förklarar de socialistiska
arbe-tarrösternas stegring vid valet. Genom den kollektiva
fackföreningsanslutningen till partiet äro fackorganisationerna alltjämt den
politiska klasskampsarméns skattkammare och rekrytskola.
Det frisinnade partiets läge i vårt land är för
närvarande sådant — oavsett eventuella smärre
förskjutningar till de frisinnades förmån vid de nyss förrättade
landstingsvalen, vilka huvudsakligen synas ha gått ut över regeringsbloc-
30*. Svensk Tidskrift 1926.
De frisinnade vid
skiljovägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
