Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 27 sept. 1926.
I Stockholms nya Konserthus höll
landsorganisationen vid senaste månadsskiftet sin nionde
kongress. Det må från början anmärkas, att förhandlingarnas
långvarighet — de togo som vanligt över en vecka i anspråk — icke
stodo i proportion till det intresse de kunna erbjuda ur allmän
synpunkt. Resultatet av det stora antalet motioner med ty åtföljande
utlåtanden av landssekretariatet samt de många anförandena och de
förrättade funktionärsvalen blevo över hela linjen i stort sett det
status quo ante, som på förhand kunde förmodas. I mån av ålder
och stadga har nämligen fackföreningsrörelsen i vårt land blivit en
alltmer konservativ företeelse, med invand rutin, stereotyperade
åskådningar och korporativ självbejakelse. Fackorganisationernas talrika
tjänstemannakår har alltmer byråkratiserats och så småningom lärt
sig konsten att hålla de besvärliga kongresserna på mattan, vilket
också möter mindre motstånd ute hos medlemmarna i den mån dessa
efterhand lära sig av livet och till sin majoritet numera hunnit den
mognare ålder, då man lekt av sig den radikala ungdomsrommen
och med ett medlidsamt löje hör sitt förflutna eka hos yngre röster.
Helt naturligt har landsorganisationen som facklig rikscentral
hunnit längst ifrån den primitiva demokratin och de oundvikliga
»akustiska erfarenheterna i A-salen» (Bengt Lidforss), som kännetecknade
arbetarrörelsens slyngelår. Landsorganisationen har sålunda lyckats
komma undan med en kongress endast vart femte år och till på
köpet, fastän medlemsantalet numera uppgår till cirka 400,000,
nedbringa kongressombuden till allenast 250. Fackförbunden äro så
val-administrerade, att man ganska bra förmår bortmota alltför
bångstyriga element. Det visade sig därför, att den merendels av
kommunister bestående oppositionen, vilken vid den förra kongressen
räknade omkring 40 man, denna gång beräknas endast ha uppgått
till ett 20-tal, som också i medvetande om sin vanmakt icke vågade
mönstra sig själva vid en enda votering. Dechargedebatten förlöpte
särdeles lindrigt för landssekrétariatet och undanstökades på den
rekordmässiga tiden av ett par timmar. Den obligata »utskällningen»
av ledarna uteblev nästan fullständigt. En kombinerad Stockholms-,
murare- och kommunistattack mot landsorganisationens ordförande,
herr Arvid Thorberg, och dess sekreterare, herr Edvard Johansson,
för deras »osolidariska» uppträdande under den skandalösa
murarekonflikten i Stockholm 1923, då som bekant de oresonliga
avtalsbrytande murarna förklarade reparationsarbetena i landsorganisatio-
[-Landsorganisa-tionens-]
{+Landsorganisa-
tionens+} kongress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
