Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Socialdemokratisk jordpolitik. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 CURT ROHTLIEB
Möjligen kan man beteckna det som en rest av statssocialism
att åt myndigheterna förbehållits överuppsikt över åbon. Till
försvar härför anföres emellertid framför allt, att denna uppsikt
ej kommer att bliva kännbar. Men kan den då bli synnerligen
verksam?
Av dessa subtiliteter hade emellertid den socialdemokratiske
jordbruksministern själv föga betungats, då författningarna härom
utarbetats av juridiska experter. Så mycket mera huvudbry torde
han hava haft av strävandena att bispringa de egnahemsägare,
som under krigsåren köpt sina lägenheter för dyrt och löpte fara
att nödgas lämna dem. De 700,000 kronor, som offrades på
understöd åt lägenhetsägare, med skäl betecknade som
jordbrukets sorgebarn, måste säkerligen anses som en nödvändig
botgöring för äldre synder, för vilka alla partier buro ansvaret. Och
stannar offret vid denna summa — något som man kan betvivla
— är det måhända väl anbragt; varom icke, måste omdömet bli
beroende av dess totala storlek.
Den för f. jordbruksministern personligen brydsammaste frågan
har utan tvivel betodlingen varit. En socialdemokratisk politik
på detta område betyder en stark hand över näringarna och en
effektiv kontroll över alla vinster, som göra intrång på
arbetslönen. Att regeringen verkligen intog en dylik ståndpunkt är
svårt att säga. Om man kallar den passiv, gör man säkerligen
ingen människa orätt.
Därmed är ingen förkastelsedom fälld, ty skyddet för
sockerbetsodlingen har väl, om termen uppfostringstull skall äga någon
mening, verkat tillräckligt länge för att näringen skall hava blivit
konkurrensduglig, om den överhuvud kan bliva det i Sverige.
En avveckling av skyddet bör då äga rum så pass hastigt, som
förhållandena medgiva utan alltför häftiga rubbningar. Att
bet-odlingen i ett slag kom att till större delen nedläggas är
visserligen beklagligt, men knappast regeringens fel. Genom de
beryktade Nannesonska kalkylerna över betodlingens kostnader hade
hela frågan kommit på fel bog. Då betodlarna tydligen arbeta
under synnerligen olikartade förhållanden, kom det pris, som för
de sämst ställda är alldeles för lågt, för kategorier i gynnsammare
ställning att vara ytterst lönande. Grundsatsen att taga
betodlarna i klump, vilket är mot all sund teori, visar just svagheten
i statens metoder gent emot näringsidkarna likasom dessas
överlägsna förmåga att exploatera sakkunskap i önskad riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
