Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - O Roma nobilis... Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konflikten mellan det antika Rom och kyrkan var för de kristna
en fas av den genom världshistorien sig sträckande kampen
mellan civitas Dei och civitas Diaboli, Guds och djävulens
välden. Så hade Augustinus i sin storslagna historiefilosofi fattat
problemet, och så betraktades det även av hela den följande
periodens tänkare — det finnes ju över huvud taget knappast
något tankeelement i den medeltida världsåskådningen, som icke
på ett eller annat sätt kan återföras till Augustinus, »ecclesiæ
columna et firmamentum veritatis» som Lanfrancus av
Canterbury nämner honom. Men fastän det givetvis ur kristen
synpunkt var otillåtligt att dröja i beundran inför minnet av den
hedniska antikens Rom, så visade sig i detta fall den
levande traditionen starkare än dogmat. Hos diktare och lärda,
hos högtkultiverade kyrkofurstar och fattiga pilgrimer, ja till
och med hos de främmande barbarerna från norden spårar man
något av gripenhet och beundran inför Roms antika monument.
Hos generation efter generation kvarlever och växer denna känsla,
paradoxalt nog emellertid alltjämt nära sammanvävd med
vördnaden för Petri stad, limina apostolorum, kristenhetens och
kyrkans moder. På detta salt smyger det sig in i det medeltida
åskådningssättet ett ferment av antiksvärmeri, som med tiden
kommer att få en utomordentlig betydelse särskilt såsom
förberedelse för den mäktiga rörelse, som vi kalla renässansen.
Många forskare ha sökt följa dessa romerska traditioners
historia särskilt under medeltidens äldre skeden, framför allt den
utmärkte italienske kulturhistorikern Arturo Graf. Men sedan hans
arbete Roma nella memoria e nelle immaginazioni del
Medio evo utkom ha mer än fyra decennier förflutit, och under denna
tid har åtskilligt förändrats inom den historiska forskningen;
mycket nytt material har bringats i dagen, och vad än
viktigare är, den allmänna problemställningen har i väsentliga
punkter modifierats. Det har alltså sedan länge förelegat ett verkligt
behov av en ny undersökning av den romerska traditionens
innebörd och historiska betydelse, och särskilt starkt har detta
behov gjort sig gällande just under de senast förflutna åren,
då problemet om renässanskulturens förutsättningar allt mer
och mer trätt i förgrunden inom den idéhistoriska forskningen.
Det verk som vi här skola ägna vår uppmärksamhet, Fedor
Schneiders Rom und Romgedanke im Mittelalter. Die
geistigen Grundlagen der Renaissance, (München, Drei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
