Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Svensk nutidshisloria. Av Georg Andrén - Karl Hildebrand: Sveriges historia till våra dagar. Del XIV. Gustav V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 LITTERATUR
en kommande historieforskning. Det är icke bara så, att
handlingarna i målen dölja de verkliga sammanhangen; dessa sammanhang
äro även av andra skäl väl dolda. Hur ofta har icke ett personligt
sammanträffande eller ett telefonsamtal varit avgörande, utan att en
rad kan vittna därom för eftervärlden!
De svårigheter, som sålunda möta den, som vill bilda sig en
vetenskapligt tillfredsställande uppfattning av vår tids historia, visa
sig framför allt vid de studier, som gå mera i detalj. Även den
forskare, som blott vill ge en sammanfattande överblick, måste
emellertid räkna med dessa vanskligheter. Vilken ringa del av det
verkliga förloppet vid t. ex. en regeringsbildning avspeglar sig ej i de
officiella kommunikéer, som eventuellt publiceras, och hur förvanskad
är icke den bild, som pressens mångskiftande nyhetsmaterial bjuder?
Under sådana förhållanden är det dubbelt värdefullt, att personer,
som själva varit med och spelat en roll, meddela sina minnen och
sin uppfattning av timade händelser. Ur denna synpunkt äga några
nyutkomna arbeten, alla belysande vår senaste historia, ett särskilt
intresse.
Karl Hildebrands skildring av Gustav V:s regeringstid ingår som 14:e
delen i Emil Hildebrands och Ludvig Stavenows Sveriges historia
till våra dagar. Detta den svenska historieskrivningens stora,
sammanfattande verk präglas ju — som det mesta i svensk
historievetenskap — av en strängt saklig, opersonlig stil, och denna stil går
igen även i nu föreliggande del. Personliga minnen och personliga
informationer ha icke förmått rubba denna stilart.
Det största intresset knyter sig kanske till framställningen av
riksdagshistorien fram till den formella och författningspolitiska
demokratiens seger vid 1918 års urtima riksdag och till redogörelsen för
vårt lands ekonomiska politik under den kris, som utbröt med
världskriget och som ännu icke nått sin avslutning. I båda fallen har förf.
kunnat följa händelseförloppet från centrala utsiktsposter, i ena fallet
från sin inflytelserika ställning i Andra kammaren, i det andra från
krigsårens folkhushållningsorganisationer, från privata affärsföretag och
från riksgäldskontoret. Den rika erfarenhet, som här har samlats,
har på ett lyckligt sätt kommit verket till godo.
Verkets svaghet sammanhänger nära med tidens egen. Vid
läsningen av K. Hildebrands innehållsrika bok kan man icke undgå att
få ett starkt intryck av den behandlade tidens mångfrestande
reformjäkt, dess rikedom på nybildningar inom politikens skilda områden.
Man befinner sig politiskt mitt uppe i ett övergångsstadium, präglat
av politisk oro och politisk verksamhetslusta. Denna storartade
reformatoriska verksamhet betyder emellertid icke, att tiden har något
övermått av egna idéer att förverkliga. De ledande männen äro till
stor del relativt nya män, men deras idéer äro gamla idéer. Man
skördar, där en gången tid har sått; man bekymrar sig mindre om
en ny sådd. Tiden är realistisk; den vill ha påtagliga resultat. Vi
stå inför en de ivrigt verksamma epigonernas tid. Utan att alltför
mycket besväras av idéernas inre logik realiserar man gamla huma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
