Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RÅVARORNA 313
fullo skörda frukterna av de senares erövring, till följd av den
omsorgsfulla ödeläggelse oljefälten före den tyska invasionen
utsatts för från engelsk-rumänsk sida. Men de för centralmakterna
disponibla oljemängderna, vilka 1914—1916 endast föga
överskridit l million ton årligen, stego dock 1917 till 1,3 och 1918
till 1,9 mill. ton. Givetvis stod också den tyska politiken
beträffande Sydryssland och Kaukasien under inflytande av
möjligheten att göra det förras sädes-, brödsäds-, kol- och järntillgångar,
det senares oljeresurser disponibla för hemlandets och
krigföringens behov.
Givet är ju, att när sedan frederna kommo, dessa i hög grad
skulle präglas av den nya inriktning handelspolitiken under och
genom världskriget kommit att få, och detta kom som bekant
också med största tydlighet till uttryck i de med frederna
förbundna gränsregleringarna på ett sätt som icke länt Europas
ekonomiska hälsa till synnerlig båtnad. Det torde säkerligen
kunna antagas, att om kriget hade gått västmakterna emot och
en tysk »segerfred» kommit till stånd, denna hade blivit
dikterad av element med lika ringa klarsynthet och ekonomiskt
förstånd som deras, vilka skapat den nuvarande. Ett av de
viktigaste hindren för åstadkommande av en samförståndsfred på
ett tidigare stadium av krigets historia var ju som bekant de
ledande tyska kretsarnas envisa fasthållande vid att vilja göra
Belgien till ett politiskt eller åtminstone ekonomiskt annex till
Tyska riket, i syfte att bevara dess kol- och järntillgångar och
den därpå baserade industrin under tysk kontroll. Mycket starka
röster krävde ju också de franska järndistriktens anknytning till
Tyskland, varigenom detta skulle ha erhållit en position inom
Europas tunga industri, vilken fullständigt hade krossat varje
försök till konkurrens från andra länder i Europa. Hur den
tyska politiken under krigsåren bestämdes av hänsyn till
naturtillgångarna, framgår klart av de provisoriska freder, som under
krigets senaste tid slötos med de besegrade motståndarna i öster:
»brödfreden» i Brest-Litovsk i mars 1918 och »oljefreden» med
Rumänien i Bukarest i maj samma år. De visa i vilken
utomordentligt hög grad hänsyn till livsmedels- och råvarutillgångar
påverkade den tyska politiken vid denna tid.
I den allmänna opinionens uppfattning ingår nästan som ett
axiom, att storfinansen i många fall dirigerar politikerna efter
sin vilja och för att få sina syften tillgodosedda. Men ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
