Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nationernas förbund och minoritetsskyddet. Av Fredrik Johannesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND OCH MINORITETSSKYDDET 295
måste åtminstone för tillfället skjutas undan. Någon möjlighet
att åstadkomma dylika föreligger knappast. Intresset samlar sig
kring frågan om de redan existerande avtalens tillämpning. Först
och främst bör då framhållas, att man beträffande detta slags
föreskrifter liksom varje annan lagstiftning är berättigad till det
antagandet, att övergreppen varit flera, om icke förbuden mot
dem varit. Vidare är det tydligt, att i dessa mycket ömtåliga
angelägenheter en kritisk granskning av såväl minoriteternas
anklagelser som regeringarnas motargument är i högsta grad
nödvändig, även om den del av minoritetspetitionerna, som sluppit
igenom tremannakommitténs skärseld, förefaller överraskande
liten. Slutligen bör det understrykas, att rådets ingripande i de
fall, där ett sådant skett, verkligen ägt rum med stor energi och
med tillfredsställande resultat.
Detta gäller framförallt den komplex av frågor, som uppstått
rörande den tyska minoriteten i de numera polska delarna av
Västpreussen och Posen och som kommit under behandling av
rådet. Sedan 1886 arbetade den preussiska regeringen
målmedvetet på att stärka det tyska elementet i dessa forna polska
provinser genom att främja bosättning därstädes av tyska bönder
och arbetare, vilka erhöllo jord antingen för beständigt mot
erläggande av viss årsavgift eller såsom arrende för vissa år. Det
är icke ägnat att förvåna, att dessa tyska kolonister varit illa
sedda av den polska staten, som nu blivit ägare av de preussiska
domänerna och som ansåg sig äga rätt att häva kontrakten.
Den 9 november 1921 erhöll folkförbundets generalsekreterare
meddelande från det s. k. »Deutschtumsbund», att polska
regeringen förständigat flera tusen tyska kolonister att med sina
familjer lämna sina hem före den l december. Tillika
hemställdes om ingripande mot polska regeringen. Dylikt ingripande
följde också. Polska regeringen måste i huvudsak medgiva
uppskov, medan saken undersöktes av rådet och en särskild
juristkommission samt slutligen av den fasta mellanfolkliga domstolen,
som konstaterade, att polska regeringens avsikt icke stod i
överensstämmelse med dess internationella förpliktelser. Vissa tyska
kolonister, som redan utvisats och av praktiska skäl icke kunde
återfå sina områden, erhöllo ersättning, och den polska aktionen
mot de övriga inställdes.
En i mångt och mycket analog konflikt har uppstått beträffande
de ungerska kolonisterna i Siebenburgen, vilka numera befinna
22. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
