Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring regeringskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING REGERINGSKRISEN 287
Diskussionen i kamrarna, som både tidigare och därefter
upptagits och fortsatts av tidningspressen, blev en socialpolitisk
lärostrid om den rätta tolkningen av 1922 års riksdagsdirektiv.
Socialdemokraterna beskyllde de borgerliga för svek mot den
kompromiss, som då ingicks och som enligt deras mening
för framtiden skulle omöjliggöra arbetsanvisning utom vid
uppenbara okynneskonflikter. Från borgerligt håll hävdades,
att arbetsanvisning alltjämt finge användas efter föregående
skälighetsprövning, men att verba formalia på den punkten
voro oklara och därför behövde det förtydligande, som nu
skett. Härmed har också årets riksdag utfört den nyttiga
gärningen att sätta en effektiv spärr mot alla de försök, som
sedan 1922 från socialdemokratiskt håll gjorts för att
»uppmjuka» direktiven, vilka försök våren 1923 ledde till den andra
Brantingska ministärens avgång och som i vintras nödgade
herr Gustav Möller att skrinlägga sin förut omnämnda
proposition om arbetslöshetsförsäkring.
Ministerkrisen fick ett snabbt och smärtfritt förlopp. Herr
C. G. Ekman var situationens man. Utan att rådfråga
högern och efter en korg från bondeförbundarna bildade han
sin ministär av folkfrisinnade och nyliberala parlamentariker
samt av ämbetsmän, vilka den 7 juni begingo statsrådseden på
Stockholms slott. Att herr Eliel Löfgren jämte några andra
närmare eller fjärmare meningsfränder inträtt i en ministär
Ekman, tolkas allmänt som en återförening de facto av den
gamla frisinnade landsföreningen. De ledande liberala
tidningarna i Stockholm, Dagens Nyheter och
Stockholms-Tidningen, anse detta liktydigt med det nyliberala partiets
själv-uppgivelse. De utkommo också den dag de kunde meddela
den nya regeringens sammansättning, bildlikt talat, med
sorgkanter! I denna regeringsbildning har sålunda »stugornas folk»,
det småborgerliga bygdefrisinnet, återvunnit men samtidigt
övervunnit professorsliberalismen. Carl Gustaf Ekman — den
förste f. d. kroppsarbetaren i spetsen för Sveriges regering —
har tagit arv, icke efter Karl Staaff i 1880-talets Verdandi, utan
efter den Staaff från Immanuelskyrkan sommaren 1913, som
så träffsäkert avlyssnade den framtida majoritetsrösten inom
sitt parti.
Den socialdemokratiska pressen har ögonblickligen
anmält en oförsonlig opposition mot den forne blockbrodern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
