Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Kring den engelska storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* DAGENS FRÅGOR 277
vidhöll sin status-quo-politik i fråga om löner och arbetstid. På
ar-betarhåll åter hänvisade man till de dryga levnadskostnaderna och
till arbetets pressande beskaffenhet, varjämte esomoftast antyddes, att
gruvornas »nationalisering» vore den enda rationella utvägen —
fortsatt direkt subvention från övriga samhällsmedlemmar gjorde man
däremot ej anspråk på. Däremot förmärktes, ju närmare det led mot
den första subventionslösa månadens ingång, en stark nervositet över
gruvägarnas omstridda åtgärd att till april månads slut uppsäga
gällande avtal om de lönebelopp, som endast statssubventionen gjort
möjliga. Detta kallades lockouthot, försök att tvinga till förhandling
med pistolen för pannan o. s. v. och bidrog i sin mån att framkalla
påtryckningsåtgärder även på arbetarsidan.
Baldwin lirkade och lirkade de sista aprildagarna för att få till
stånd en klar principiell anslutning till kolkommissionens plan.
Ar-betarombuden gingo emellertid ej längre än till att lova taga de
»tillfälliga uppoffringarna» under övervägande, sedan regeringen satt
industriens omläggning i gång och dennas frukter börjat visa sig, och
gruvägarnas förslag om en timmes ökad arbetsdag och lönernas
nedsättande till 1921 års nivå, d. v. s. enligt arbetarnas beräkning med
omkr. 13 procent, betecknades som en utmaning, då man såg det i
samband med de ute på arbetsplatserna uppsatta anslagen om
uppsägning av de gamla villkoren fr. o. m. med maj månads ingång. I
denna spända situation tillkom storstrejkshotet. Fackförbundens
överledning proklamerade storstrejk fr. o. m. natten till 4 maj, om
uppgörelse dessförinnan ej träffats, och gav detaljerade föreskrifter om
vilka yrkeskategorier då skulle gå i elden som stormtrupper
(transportarbetare, metallarbetare, typografer m. fi.). Redan på kvällen den
2 maj tillkom så ytterligare ett irritationsmoment, stoppandet av
tidningen Daily Mail, enär dess ledare för måndagen ej föll vissa
arbetargrupper på officinen i smaken. Därom upplyser Times, att
aktionen inleddes av tryckarna och deras medhjälpare, de s. k.
Nät-sopas (d. v. s. medlemmar av »National Society of Operative Printers
and Assistants»). De krävde ändringar i ledaren och fingo
naturligtvis nekande svar av tidningens huvudredaktör. På deras sida ställde
sig då maskinarbetarna, stereotypörerna och tidningsförpackarna,
medan däremot sättarna och telegrafisterna höllo sig till
huvudredaktörens mening, att det ej tillkom den tekniska personalen att inblanda
sig i tidningens politik. Tryckare, stereotypörer o. s. v. nedlade då
arbetet, och tidningen hindrades därmed från att utkomma. Detta,
ej minst genom söndringen inom den till olika fackförbund hörande
tekniska personalen, tragikomiska försök att antasta pressens frihet
— vilket emellertid torde ha företagits arbetarledningen ovetande —
blev enligt några uppgifter den tändande gnistan. Sannolikare är väl,
att det var den villkorliga storstrejksproklamationen, som förmådde
regeringen att avbryta sina medlingsförsök. Detta skedde ined en
förklaring, som bl. a. innehöll, att regeringen ansåg enda lösningen
bestå i bägge parternas antagande av kolkommissionens rapport med
den »interimsmodifiering» av löner eller arbetstid, som behövdes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
