Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - En svensk vetepool
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 269
I början av detta år togs till planens förverkligande ett steg, som
möjligen kan bliva av stor betydelse. En kommitté av skånska
lantmän bildades för att uppnå sammanslutning bland
spannmålsförsäljare, till en början inom Skåne. Önskemålen i övrigt höllos rätt
obestämda; man borde komma till tals med myndigheterna om
förutsättningarna för spannmålsodlingen, inventera veteförråden och bilda
en organisation med lokala föreningar för att tillvarataga sina
intressen, därvid förebilderna från Kanada särskilt åberopades.
Vad som härvid ej tycks ha tagits tillräckligt i betraktande är att
i Kanada rörelsen baserats på export, under det att i Sverige
hemmamarknaden måste bliva den huvudsakliga och praktiskt sett kanske
enda avnämaren. Det offentliga meningsutbytet åtminstone har ej
visat, att konsekvenserna av denna åtskillnad till fullo insetts.
Förutom i Skåne har frågan även i Östergötland och Mälardalen
tagit något fastare form. Även där äro föreningar under bildande
ej blott i platoniskt upplysningssyfte, utan av kommersiell natur.
Meningen har varit att varje förening borde inregistreras såsom
eko-misk förening, och att leveransplikt för medlemmarna skulle bli den
fasta grunden för föreningarnas prispolitik. En gemensam agentur
för varans avsättning är vidare ett viktigt önskemål. Stadgarnas
närmare utformning torde emellertid ännu låta vänta på sig, men
förhoppning synes förefinnas, att en liknande rörelse skall vinna
terräng i Blekinge, Kalmar län och Västergötland, möjligen även i
andra jordbruksdistrikt. För att bliva en avgörande faktor för
prisbildningen måste rörelsen dock röna ett långt allmännare och
kraftigare understöd än hittills.
Utan motstånd från de kommersiella intressenas målsmän lär nog
rörelsen ej få utveckla sig, och därvid kommer dess inneboende
styrka säkerligen snart att sättas på avgörande prov.
Betänksam-hetcn från lantmannahåll är under sådana omständigheter förklarlig.
Därtill kommer att man betraktar utförselbevis såsom medel att
skaffa ökad avsättning åt spannmålen, en ganska bräcklig
förhoppning. Det gemensamma försäljningsorganet blir hos oss ställt inför
en svårare uppgift än i ett exportland.
I Kanada äro medlemmarna direkt anslutna till resp. provinsiella
organisationer genom kontrakt, som äro strängt bindande. De måste
leverera allt sitt saluvete till föreningen med undantag blott av
kontrollerat utsäde eller, på grund av särskild tillåtelse, annat utsäde till
nära grannar. Stränga viten äro stipulerade till säkerhet härför.
Ett enda centralt organ har hand om hela försäljningen. Det köper
ej något vete, utan säljer blott för medlemmarnas räkning och ordnar
på bästa sätt med uppsamling, transport och försäljning av produkten
samt fördelning av de influtna medlen. Men detta organ ordnar även
kreditfrågan, så att säljaren slipper vänta på betalning tills vetet
kommer konsumenten tillhanda. Säkerligen skulle det medföra stora
fördelar för producenterna, om Kanada härutinnan kunde tjäna till
förebild. Centraliseringen där har dock drivits så långt, att
lokalavdelningarna därstädes blott utse ombud till föreningsstämmorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
