Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Rättskipning och offentlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 267
brottmål ej direkt förleder till liknande illgärningar, kan den —
undantag förefinnas — dock ej fritagas från den grova anmärkningen
att betänkligt fräta på den samhällets grundval, som heter respekt
för det samhällsnyttiga arbetet, avsky för brottet. Skillnaderna
mellan gott och ont suddas så lätt ut av den intressanta
skräckstämningen. Förbrytarromantiken leder naturligt nog till en perverterad
värdesättning av samhällsverksamheten. Motarbetandet av
»ungdomens förvildning» angavs såsom motiv för 1899 års lag om
utestängande av ungdomliga åhörare från rättegångssalen. Ingen kan
förneka, att den gängse brottmålsjournalistiken — som dock hos oss,
jämfört med förhållandena flerstädes i utlandet, kan betecknas som
tam — är och måste vara en källa till andlig depravation. Intet
allmänt intresse kan åberopas till försvar för denna form av
offentlighet, som snart gör det omöjligt att i ett anständigt hem med barn
och ungdom vissa tider ha en tidning tillgänglig. Men tidningarnas
lösnummerupplagor ha en strykande åtgång — — —
Engelska underhuset behandlar f. n. en genom enskilda
motionärers initiativ framkommen Judicial Proceedings Bill, som särskilt
vänder sig mot det skandalösa detalj refererandet av
rättegångsförhandlingar i mål om skilsmässa. Den framlades i fjol i överhuset
av den kände domaren lord Darling, men hann då ej slutbehandlas.
Nu har den bragts inför underhuset av major Kindersley och sir
Evelyn Cecil och undergick den 14 april andra läsningen, vilken
beslöts med den imponerande majoriteten av 222 röster mot 3. A
regeringens vägnar förklarade inrikesministern sir W. Joynson-Hicks, att
de största möjliga lättnader skulle medges billen under
utskottsbehandlingen, så att denna skulle kunna slutföras under innevarande
session. Billen går i korthet ut på att öka möjligheterna för åtal
mot sedlighetssårande rättegångsreferat, varvid emellertid för åtals
anställande fordras tillstånd av högsta åklagaremyndigheten. Times,
som i en rätt svalt hållen ledare betygar billens upphovsmän sin
sympati, konstaterar, att efter senast vidtagna förbättningar i
formuleringen »intet väsentligt finnes att invända mot lagförslaget från
synpunkten av vad som stundom rätt lösligt plägar kallas pressens
frihet». Emellertid påpekar Times, att här ifrågavarande referat
sällan äro »indecenta» i teknisk mening samt att skilsmässomålen
befinna sig i försvinnande minoritet i jämförelse med de mål om
mord, utpressning, våldtäkt, brutet äktenskapslöfte o. s. v., vilkas
utförliga refererande framkallat protester från de kretsar, som tagit
initiativet till nu ifrågavarande bill. Vid debatten i underhuset voro
emellertid nästan samtliga talare ense om att anse det nuvarande
tillståndet vara fördärvligt och att något borde och kunde åtgöras i
lagstiftningsväg.
För ett oförvillat sinne står det som givet, att också i Sverige
något bör göras för bättring av det nuvarande
oefterrättlighetstillstån-det. På allmänhetens reaktion häremot står intet att bygga.
Tillräckligt många äro dock alltid de, som kräva och begärligt sluka vad
som kan bjudas i denna väg. Pressens egen självbesinning torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
