Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Ny Finlandssvensk lyrik. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Åke Eriksson: Den hemliga glöden - Jarl Hemmer: Skärseld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LITTERATUR
versen. Hur det nu var, har diktaren med eller mot sin vilja tjusats
av det nya uttrycksmedlet, och det kan väl icke lida tvivel om att
en hel del i herr Eriksons bok är både allvarligt känt och uttryckt
på ramaste allvar. — Miljön för huvudparten av samlingens dikter —
en modern storstad, närmare bestämt Berlin i de första fredsårens
nöd, elände och snusk — lämpar sig ju också ovanligt illa för
bekymmerslös travesti. Den hemliga glöden har väl icke någon dikt,
som man skulle vilja med berömmande ordalag citera i dess helhet,
men bland alla stilövningarna, oformligheterna och smaklösheterna
finnas här och var rader som etsa sig in i minnet, en starkt
konkretiserad situation, en slående bild, vilka tyda på att Bertel
Gripenberg sitter inne med rika outnyttjade möjligheter och att han
sannerligen icke har rätt att tala om att
Det är tid att utan att klaga ge rum
för dem som nu äro unga,
att sitta ensam och fattig och stum
och höra hur andra sjunga.
Bland de diktare, som nu äro unga i Finland intager Jarl Hemmer
det främsta rummet. Buren av en ungdomligt nyidealistisk anda,
arbetar han i en utomordentligt ren och klar stil. Hans nya
samling Skärseld har till undertitel: Dikter och dokument. Boken
speglar en allvarlig personlig kris, den är resultatet av en period av
ångestfull självrannsakan och uppgörelse. Äktheten och ärligheten
hos denne sökande germanska ande äro höjda över allt tvivel, och
man följer gripen hans vandring genom Purgatorio för att till sist
blicka ut mot det perspektiv, som hans luttrade och ödmjuka
personlighet tecknar:
Vad lönar det att föra
en konstens klinga, smidd av spröda kval,
när livets bilor falla utan tal
och hatande varandra vi förgöra?
Snart finns det bara ett jag vet,
som återstår mig i det sista:
att söka dig, Rättfärdighet,
du mörka evigheters gnista.
Att bära dig i skygga händers kupa
igenom stormarna och hagelbrusen,
hur vägarna må stiga eller stupa.
Så kanske når jag fram till någon frusen.
Det inåtvända grubblet är ju i regel icke i och för sig konstnärligt
produktivt, och bland dessa dikter finns en del, som icke nått fram till
mognad och bärkraftig form. Skaldens benägenhet att till varje pris
genomföra en komposition synes mig också stundom leda honom till
att pressa bilderna för hårt. Här och var bland dessa dokument från
ett upprivet själsliv förekomma emellertid dikter av annan art, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
