Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Den vite mannen i Mittens rike. Av Bertil A. Renborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VITE MANNEN I MITTENS RIKE 239
annat återstod än att med vapenmakt tvinga Kina till
underkastelse, vilket skedde genom det s. k. opiumkriget 1840—42.
Utan att här närmare gå in på frågan, om kriget fördes för att
påtvinga Kina opium, må dock påpekas, att kriget var
oundvikligt, då Kina vägrade taga reson och ställa relationerna till
utlandet på en rimlig basis. Följder av detta krig blevo de
första fördragen mellan Kina och västmakterna, varigenom fem
hamnar öppnades för handeln med utlandet och det
extraterri-toriella systemet grundlades. De fem hamnarna voro Kanton,
’Shanghai, Foochow, Amoy och Ningpo. Redan i slutet av
1850-talet reviderades de första fördragen, varvid det
extraterri-toriella systemet i detalj utformades. De nu gällande fördragen
datera sig från de första åren av det nya århundradet. Den
nya revisionen föranleddes närmast av boxarupproret 1900.
Alla s. k. fördragsmakter åtnjuta samma privilegier genom i
fördragen intagna klausuler om behandling såsom mest gynnad
nation.
Vid en redogörelse för utlänningarnas ställning i Kina på
grundval av nu gällande fördrag och bestämmelser bör skiljas
mellan privilegier upplåtna åt de västerländska makterna såsom
sådana och privilegier, som åtnjutas av dessa makters
statsborgare i Kina.
Såsom ledande princip för förhållandet mellan utlänningar cch
kineser fastslogs, att utlänningar skulle få bosätta sig och
utöva handel eller annan näring endast å speciellt härför bestämda
platser. Dessa platser äro de s. k. öppna eller
fördragshamnarna. Utgångspunkt för detta system var givetvis, att
västmakterna vägrade att ställa sina statsborgare under kinesisk
administration och jurisdiktion, varav följden var, att Kina å sin sida
vägrade att hava dessa utlänningar, varöver Kina icke hade
någon makt, spridda över hela landet. En följd av det
extra-territoriella systemet är därför den, att utlänningar må bosätta
sig och driva näring endast på ett fåtal platser, medan resten av
det kinesiska väldet teoretiskt alltjämt är stängt för dem. I
vissa fördragshamnar avsattes ock särskilda områden, vilka lades
under de där boende utlänningarnas egen administration. Dessa
upplåtelser hava skett genom fördrag med enskilda eller grupper av
makter, varför dessa s. k. koncessioner måste anses givna till
makterna. Kina har emellertid icke formellt uppgivit sin
suveränitet över dessa landområden, ehuru suveräniteten genom ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
