Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - »Filmkulturen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 DAGENS FRÅGOR
säger artikelns författare, »blivit ett synnerligen omtyckt nöje för
allmänheten, och deras antal har på kort tid ökats i förvånansvärd
grad.» I Stockholm uppgives antalet biografteatrar till 28 och i hela
Sverige till omkr. 200 — siffror, som vid jämförelse med nutida
förhållanden förefalla nästan löjliga och ofattbart låga. Om antalet
förevisade filmer föreligger för den tidigare perioden av filmdramats
utveckling i vårt land inga exakta uppgifter. Först sedan statlig
biografcensur införts har det blivit möjligt att med säkerhet
fastställa den årliga konsumtionen av nya filmer, och därvid har
befunnits, att hos oss per år ej mindre än cirka 3 millioner meter film
passera granskningsmännens ögon. Härvid bör ej förglömmas det
särdeles betydelsefulla faktum, att en films saga ingalunda är slut
därmed att den rullats på några första och andra klassens
biografteatrar i Stockholm, Göteborg och andra större städer. Sedan detta
primärstadium i dess utveckling relativt hastigt passerats, återstår
den stora ronden genom småstädernas, stationssamhällenas och den
egentliga landsortens hundratals biograflokaler. Hur länge en film på
detta sätt kan fortsätta sin Odyssé genom Sveriges landamären beror
givetvis på olika, mer eller mindre svårberäkneliga omständigheter,
men i regel uppges en tid av två å tre år som något långt ifrån
ovanligt. Då en dylik film äntligen är utsliten, har den således ofta,
kanske i regel, beskådats av hundratusentals svenskar, d. v. s. den
har träffat ett publikum större än vad någon bland vårt offentliga
livs personligheter utan förmedling av det tryckta ordet kunnat nå
fram till. Då till detta även kommer den starka verkan, som
bilden genom sin påtaglighet och sin konkretion alltid måste utöva på
de breda lagrens sinnen, är det lätt att förstå, att filmens
folkpsykologiska betydelse knappast kan överskattas. Den är utan
ringaste tvivel en för opinionsbildningen i det moderna samhället
väsentligen bestämmande faktor, och den måste följaktligen även bedömas
därefter.
Det är emellertid förklarligt nog att man i början av filmens
utveckling hade rätt svårt att få detta klart för sig, ty det dröjde
relativt länge innan filmen slog in på de vägar, som den under de
senare åren fullföljt. De franska och italienska filmer, som under
åren fore världskriget voro de vanligaste på den svenska
marknaden, voro knappast ägnade att framkalla några mera djupgående
betraktelser. De voro ibland bättre, ibland sämre, någon gång
roande, i ett par fall ståtligt uppsatta, men mera var knappast att
säga om dem. Ej heller var produktionen så betydlig, att den gjorde
sig särskilt märkbar inom det allmänna affärslivet. Det blev först
i och genom Amerikas inträde på filmmarknaden som förhållandena
undergingo en radikal förändring. Filmen blev i och med detta ett
gigantiskt, världsomspännande geschäft, vilket för sitt bedrivande
krävde kapital av hundratals millioner och som följaktligen
framför allt måste inriktas på att motsvara de stora massornas smak
och behov. Filmens magnater livades av samma anda som fordom
lett en Bamum från obemärkthet till rang, heder och värdighet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
