Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ortnamnsforskning. Av E. Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlas och bearbetas». Här framhålles nödvändigheten av att i tid
rädda de dialektala uttalsformerna, som vid tolkningen äro av allra
största vikt. En vanlig populär uppfattning är ju, att
dialektformerna bero på »förvrängning» av den form man träffar i skrift, men
i själva verket är det vida oftare tvärtom så, att skriftformen beror
på förvrängning, under det att bygdemålet har bevarat det gamla.
En socken och järnvägsstation i Dalsland skrives för det mesta
Ödsköld; allmogen säger Ösjett, vilket på i målet regelbundet sätt har
utvecklat sig ur Äskihult, som namnet lyder omkr. 1500. Rena skriv-
och tryckfel spela även en avsevärd roll här i världen.
I sitt sista kapitel har Lindroth framställt den fråga, som här
inledningsvis gjordes: finnas här i Sverige ortnamn av främmande
härkomst? Vi kunna med stor bestämdhet svara: ännu ha inga som helst
skäl framdragits för att så skulle vara förhållandet — vi frånse då
vissa ortnamn, vilkas utländska börd är lätt att se och som ha sin
särskilda förklaring (uppkallelsenamn som Salem, Betel, Paris eller
Rosendal, namn givna av utländska sjömän e. d. som Kattegat).
När författaren till Våra ortnamn väljer exempel, äro de i stor
utsträckning hämtade från västra Sverige och framför allt från
Sävedals härad strax öster om Göteborg. Detta har sin särskilda orsak.
Ingen bygd i Norden av motsvarande omfattning torde vara så
noggrannt utforskad, säger han, och i dessa ord hör man uttrycket
av en berättigad stolthet. Professor Lindroth är nämligen
sekreterare och undersökningsledare i det livaktiga Institutet för
ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola, som har
påbörjat en samlad redogörelse för ortnamnen i Göteborgs och Bohus
län. Som del I har utkommit Sävedals härad, en ståtlig, präktigt
utstyrd volym på 368 sidor jämte karta (pris endast kr. 8:50). Äran
för detta utmärkta arbete tillkommer givetvis i främsta rummet
Lindroth ehuru flera andra fackmän medarbetat, främst bland dem
professor Evald Lidén. Även detta stora verk bör ha mycket att bjuda
vilken intresserad medborgare som helst, framförallt naturligtvis den
som känner trakten i fråga. Ett roligt exempel på en vanlig typ av
folkliga namnförklaringar må här anföras. Långenäs heter en gård
i Landvetters socken, belägen »vid basen av ett i sjön Gröen
utskjutande näs». Icke förty förklarar den folkliga traditionen namnet
sålunda: i äldsta tider kallades stället Stångenäs, men på Karl IX:s
tid ägdes det av en fru med ovanligt lång näsa, och då kungen på
en av sina resor besökte orten, dekreterade han: »Detta ställe skall
hädanefter heta Långenäs.»
Då den av staten understödda undersökningen av våra ortnamn
drabbats av den s. k. Geddes-yxan, är det så mycket mer glädjande,
att ett privat företag av denna halt och omfattning kunnat
igångsättas. Varje svensk kulturvän måste önska Göteborgsinstitutet god
fortsättning.
E. Noreen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
