- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sextonde årgången. 1926 /
132

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Reklam och nationalekonomi. Av Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 LITTERATUR

till något annat än vad hans eget nyktra omdöme *säger; alltså de
från annonsörens synpunkt minst effektiva annonserna: En opartisk-,
kortfattad redogörelse för de o H ka i en viss bransch salubjudna
varorna voro naturligen idealet.

Men reklamens uppgift är som bekant att fånga köparens
uppmärksamhet och suggerera honom att vid inköp hålla sig till en viss vara.
Den moderna reklamen går förresten än längre; den suggererar honom
att skaffa sig nya behov, även inbillade, på bekostnad av de
verkliga. Måhända berör bostadsfrågans försummade läge till större eller
mindre del härpå. Bostadsstandarden har nämligen ingalunda hållit
jämna steg med arbetarklassens reallön. De ökade inkomsterna gå
till »nöjen» — märk, vilken omfattning-annonser från restauranter
och biografer nått — och lyxartiklar, ofta av mera inbillat än
verkligt värde för konsumenten. Genom förstklassig annonsering kunna
även de onödigaste och onjutbaraste varor finna avsättning.
Bostäder annonseras ännu på gammaldags sätt,’med stereotypa uppgifter
om läge, utsikt, bekvämligheter o. s. v. Och detsamma gäller
flertalet andra kuKurbehov; de mest i ögonen fallande bokannonserna
ta föga sikte på dylika behov.

Köpkraften- räcker på grund av nöjeslivets hypértrofi helt enkelt
icke till för mycket^ som borde vara viktigare. Bostadskulturen, huru
viktig för hemlivet och hela den personliga utvecklingen denna än
är, blir särskilt lidande. Rultur och personlig förfining stå ju i det
intimaste samband med hemmet och bostadsnivån. Man kan säga,
att där börja de verkliga kulturbehoven. Med tanke på den
nuvarande lönestandarden kan man svårligen förneka, alt trångboddheten
i stor utsträckning beror ej på medellöshet utan på en
övervärdering av andra lyxbehov än bostadens. Att flertalet kulturbehov bli
lidande, följer således av själva annonseringens art. Orsakerna,
varför vissa nyttigheter bättre än andra lämpa sig för annonsering, skall
här ej undersökas; delvis ligga de i öppen dag. Det moderna
annonsväsendet leder i alla händelser ofta nog den stora allmänhetens
efterfrågan och köpkraft i en felaktig, stundom kulturfientlig riktning.

Det förut omtalade arbetet är emellertid präglat av helt andra
synpunkter och bäres av en något amerikansk optimism. Reklamens
betydelse för näringslivet i dess helhet har redan skärskådats
tillräckligt. För annonsören är publikens bästa nog hjärtligen likgiltigt.
Men enligt författarnas försäkran lär reklamen även publiken
»varukännedom, ökar dess sinne för kritik genom att tvinga den att välja och
skaffar den möjligheter att följa förbättringar inom många av det
dagliga arbetets områden». Denna idealbild exemplifieras emellertid
på ett sätt, som för allmänhetens förmåga att välja är föga
smickrande. Arbetets första exempel på annonsering är — Kruschensalt!
Utan tvivel verka på många-de kända annonsernas g^ubbe med sina
krumpsprång och sin Oförbränneliga min av idiotisk självbelåtenhet
suggererande. Men här om någonsin föreligger motsatsen till
upplysning. Reklamen ersätter bristen på alla värdefulla egenskaper hos
varan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 22 09:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1926/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free