Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Biographica. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 LITTERATUR
han tillhörde det .framgent under hela sin riksdagstid, slutligen som
dess ordförande. Det är fara värt,’ "atti vår demokratiska tid, där
partikonklaverna åtminstone tros göra allt, icke rätt fattar, vad
stats*-utskottet och enkannerligen dess ordförande då betydde. På den
tiden var ännu riksstätsbehandlingen riksdagslivets huvudsak och
regeringens främsta omsorg att få sina utgiftsäskanden något så när
obeskurna genom kammarvoteringarna; Vad de 24%herrarna i
stats^-utskottet möjligen kunde fås’att gå med på, det var det stora pxylir
tiska räknestyeket, och regeringskonstens hemlighet blev att i
utskottets som regel lojala förstakammarhalva ha icke blott pålitliga utan
framför allt kloka medarbetare, som alltid förstodo bevara de pru^
tände andrakammarböndernas förtroende. Namnen Carl Ekman,
Gustaf Sparre^ Hugo Tamm och Christian Lundeberg, även Gottfrid
Billing, äro i så hänseende typiska. Det var då, när vanligtvis med
långa mellanrum ministärskifte hängde i luften, självfallet, att de
frågande blickarna vände sig omedelbart till statsutskottets
ordfö;-rande, men också nästan lika självfallet, att denne föredrog sin:reella
maktställning framför den lysande hedern alt som statsminister stå
under ständig korseld från de svenska riksdagspartierna, det mot
oavhängighetskraven styrande norska stortinget och den för
samförstånd med brödrariket febrilt verksamme unionskonungen. En klok
man sparade i varje fall sin kraft, tills den oundgängligen behövdes
som yttersta reserven, och så blev Lundebergs ministärbildande under
unionskrisen den givna konsekvensen samt i viss mån toppunkten av
denna typiskt svenska parlamentarism. Statsutskottsparlamentarismen
bör det rättare heta. För dagen är denna inte vidare i kurs, men vem
vet, om vi inte en vacker dag, utledsna på de utländska patenten med
dess glappande mekanism, återvända till de inhemska formerna?
Till ledande statsman var Hugo Tamm näppeligen ägnad, men som
medlande kraft inom statsutskottet vid sin vän Boströms sida var han
som handl handske. Hans lätthet att finna träffande och ibland
gripande ord för sin argumentering var efter dåtida riksdagsbegrepp
knappast någon mera märklig förtjänst, och för den knipsluga polir
tiska köpenskapen låg han knappast, men han hade personliga vänner
i alla partier och samhällsställningar, och på ärligheten i hans
strävanden kunde det aldrig tvivlas. Därför blev det honom också
möjligt att göra betydelsefulla insatser för lösningen av viktiga, frågori,
speciellt att nämna försvarets stärkande, skogspolitiken, det
norrländska järnvägsbyggandet. Till den personliga karakteristikens
fullkomnande hor också erinringen orn hans framgångsrika kamp för den
reglementerade prostitutionens upphävande.
Under detta mångskiftande arbete och samtidigt genom sina
vittförgrenade industriella intressen konfronterades Tamm undan för
undan allt livligare med den moderna industrialismens problem ocli
med de fordringar, som den demokratiska frammarschen medförde.
Han såg dessa spörsmål tidigare komma och mötte dem från början
med mera förståelse men också med mera kylig kritik än flertalet av hans
sociala meningsfränder. Emellertid fullbordade detta möte den ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
