Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nationernas förbund. En ny diplomatisk metod och frågan om Europas verkliga trygghet. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 RUTGER ESSÉN
gift, som Nationernas förbund ensamt, utan detta parternas eget
nya fredsslut, icke skulle varit i stånd att lösa.
Men Locarno har även en annan sida — enligt min mening
föga mindre värdefull. Avtalen i Locarno hava nämligen för
första gången genomfört en skillnad mellan den europeiska
fredens goda och dess dåliga risker. Varken England eller
Tyskland hava garanterat — och komma aldrig att garantera —
Tysklands nuvarande gränser mot öster eller Ungerns gränser
mot de tre stater som — i slående analogi till Polens delningar —
sins emellan delat större delen av dess territorium. Här har
fältet lämnats fritt för framtida korrigeringar, och här kan
Nationernas förbund — med Tyskland som permanent ledamot
av rådet — komma att fylla en stor och välsignelsebringande
uppgift.
Detta, att de nya gränserna i Östeuropa icke erhållit samma
garanti som Tysklands västgränser — och att alltså det
internationella skyddet för dessa ostgränser i realiteten försvagats —
har, naturligt nog, officiellt dolts såväl genom diverse talesätt
som genom garantitraktatens i Locarno sammankoppling med
särskilda skiljedomsavtal mellan Tyskland, Polen och
Tjeckoslovakien m. m., men är och förblir icke desto mindre en vitalt
betydelsefull del av vad som skett i Locarno.
I jämförelse med det stora avgörande som skett i och med att
Locarno-linjen segrat över Versailles linjen, blir det av mindre
betydelse att konstatera de, i och för sig visserligen glädjande^
framsteg som gjorts på den sidolinje, vilken utgöres av separata
skiljedoms- och förlikningsavtal utan ömsesidig garanti — en
linje, för vilken som bekant den svenska regeringen särskilt
intresserat sig. Om denna linje kan sägas att den visserligen
medför ett underlättande av mindre tvisters snabba lösning och
ur denna synpunkt är värd intresse, men att på den linjen en
verklig organisation av Europas trygghet dock icke kan uppnås.
Detsamma gäller i allt väsentligt om rustningsbegränsningarna,
eller den populärt s. k. avväpningen. Denna linje har som
bekant tillmätts en sådan betydelse, att en särskild artikel i
förbundsakten (art. 8) ägnats åt densamma. Värdet härav ligger
främst i att rustningsminskningarna på detta vis dekreterats vara
en europeisk fråga. Men förbundsaktens hela tankegång är att
ställa nedrustningen i beroende av trygghetens organiserande.
Detta var också Genéve-protokollets tanke. Bägge stå helt fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
