Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nationernas förbund. En ny diplomatisk metod och frågan om Europas verkliga trygghet. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND 111
den Heliga alliansens tid under decenniet efter 1815 — saknade
ett organ som Nationernas förbund, men även då ådagalade
metoden sitt stora värde ur synpunkten av internationellt
samarbete och Europas trygghet, ett förhållande, som emellertid hittills
knappast tillräckligt erkänts av den tendentiösa, ensidigt
inrikespolitiskt inriktade historieuppfattning, som givit den Heliga
alliansen dess oförtjänt dåliga populära eftermäle.
Redan ur synpunkten av dess egenskap att utgöra en ny
diplomatisk metod är Nationernas förbund sålunda av stort och positivt
europeiskt värde. Detsamma kan också numera fastslås i fråga
om dess verksamhet för det internationella samarbetets
befrämjande. Förbundets arbetsresultat och metoder i detta hänseende
äro nämligen obestridligt förtjänta av det största erkännande.
Detta förbundets politiskt neutrala verksamhetsfält är i den
allmänna uppmärksamheten ofta med orätt förbisett. Hittills är
det emellertid just på dessa områden, som förbundets
prestationer visat sig av det största värdet. Att ingå närmare på dessa
verksamhetsgrenar: folkrättens kodifiering, intellektuellt
internationellt samarbete, kommunikationer och transit, vita
slavhandelns motarbetande m. m., skulle här föra för långt. Det
kan vara nog att fastslå, att arbetet på dessa områden varit av
största värde och i växande grad kan väntas bliva det.
Förbundets finansiella och ekonomiska verksamhet har tagit
sina betydelsefullaste uttryck i de internationella lån till
Österrike och till Ungern, vilka kombinerats med en planmässig
sanering av dessa staters finanser i förening med viss kontroll. Dessa
aktioner hava självfallet icke saknat sin politiska bismak —
de kunna motiveras även ur rent Versailles-politiska
utgångspunkter — men om deras positiva värde för Europas
konsolidering kan dock endast en mening råda.
Det kan alltså fastslås, att i fråga om den del av förbundets
syfte, som utgöres av det internationella samarbetets befrämjande,
är framgången obestridlig. Och varje opartisk bedömare torde
böra erkänna, att redan detta är motiv nog för förbundets
tillvaro och fortsatta verksamhet.
Men vad den allmänna opinionen vid förbundets tillkomst
krävde, var något långt utöver detta. Den krävde organiserandet
av Europas trygghet. Och detta krav, som för den stora
opinionen alltjämt framstår som förbundets egentliga uppgift, fortlever
alltjämt med styrka och inriktar alltjämt i hög grad sina
för-8. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
